Jag var lite nervös nu ikväll, men det kändes bättre när jag kom på plats. Lokalerna var trånga och ganska mysiga, men klassen var liiite för stor. Jag hamnade bredvid en stor snubbe. Jag lade mig på mattan och försökte slappna av en smula innan klassen skulle börja. Då började det. Snubben började fnysa och snörvla. Eller – han andades. Det hördes garanterat i hela lokalen. Det blev nästan farsartat. Jag försökte att bara känna in och låta det bara som det var – mindfulness-style – men det var svårt. Nå. Jag ska sluta tänka på det här nu. Det här inlägget ska ju handla om mina yoga-upplevelser, inte om en fnysande snubbe, eller jo det ska det. Jag kan fan inte hålla mig.
Klassen började. Jag hoppades att han skulle sluta när vi väl kom igång. Han stånkade och pustade som ett ånglok. Ut och in genom näsan. Jag bet ihop käkarna. Försökte att koncentrera mig. På det här stället kör de mantran innan de börjar och slutar. De sjunger liksom. Alla tillsammans. Den här snubben tog det på allvar och lät längst, högst – och fantastiskt falskt. Han var tamejfan en hel ton fel. Jag svettades av skam. Bet ihop tänderna och vred mig. Och så det där flåsandet – som en tvättäkta telefonterrorist. Tankarna rusade till medelst glada rop och jag fick en bild av snubben sittande med handen i mjukisbyxfickan och stöna: ”Vad har du på dig?” i telefonluren han höll i andra handen. Jag försökte slå bort den. Stillhet, Anguin! Stillhet för faan! Snörvlade av återhållet skratt. Bet ihop. Blundade, andades djupt. Återfick fattningen. Svettades igen av skam. Andades lugnt, och lyckades slutligen filtrera bort honom i det stora hela. Men jag var splittrad större delen av klassen, vilket var väldigt synd. Instruktören var duktig. Stämningen var skön, men jag slipper helst mantran om jag ska vara ärlig – både med tanke på att jag känner mig lite obekväm av det och med tanke på att den där snubben ylar så att det skär i öronen.
På onsdag blir det Yoga nidra. Det du Trollet!
anguin.wordpress.com 
Lilla Blå
/ 7 december, 2010Neeej, nu kommer jag förevigt att förknippa yoga med karlar i mjukisbrallor som flåsar i telefonen. 😀
Anguin
/ 7 december, 2010Såna är de. Allihop. Utom jag.