I går backade jag på en annan bil. Kofångare mot kofångare. Det har hänt förr. Det kommer att hända igen. En liten touch. Kofångaren är i plast och dessutom väldigt flexibel. Jag har ingen dragkrok. Inga skador uppstod på den bakomvarande bilen – det är jag helt säker på. Problemet var att ägaren till bilen stod precis intill. Vi kom så klart i samspråk.
Eftersom det var mörkt ville han kolla skadan i dagsljus, trots att jag kunde bistå med ficklampa och där och då kunde konstatera att om det fanns någon som helst skada så fanns den på nummerplåten, med tanke på att båda kofångarna är konvexa. Men han gav sig inte. Vi kom överens om att ses nu på morgonen (eftersom ju dagsljuset är sååååå mycket bättre då). Vi sågs. Han hade tagit bilen till en verkstad som ägdes av en ”kompis” till honom. Kompisen hade sagt att jo, här är ju en skada längst till höger på kofångaren. Det kostar 800 spänn att åtgärda. Jag förklarade att den skadan omöjligen kunde komma från min bil och att jag inte tänkte betala honom, men killen hade lite svårt med svenskan så mina argument föll något platta. Till sist gav jag upp. Vi bor trots allt grannar och det är bra surt att få arga blickar från någon som upplever att jag pajat hans bil. Så jag erbjöd honom 400.
Han rynkade på ögonbrynen och ville absolut ha minst 500, men gick till sist med på 400. Så här i efterhand tänkte jag till. HADE skadan verkligen kostat 800 spänn hade han velat ha det. Vem fanken går med på 50 % till en främling? I claim shenanigans! Jag misstänker att han såg en chans att få lite extra fickpengar. Jag har med andra ord blivit blåst.
Det är dyrt att ha bil. Så. Nu har jag hällt ur mig lite sur-gröt, så kan jag vara glad resten av dagen.
anguin.wordpress.com 