Det var lite drygt två år sedan jag skrev här, och dessförinnan var jag inte direkt aktiv med skriverierna. Anledningen är att jag helt enkelt har levt ett bra liv i jämförelse; för mig har bloggandet varit ett sätt att spy ur mig lite skit och kanske få sympati för min situation. När jag inte har något särskilt att klaga över så skriver jag inte heller. Drivkraften har varit sorg, ilska, frustration, ångest och liknande känslor. Det är en rätt tråkig drivkraft, inser jag, men så är det. Jag betvivlar att jag kommer att skriva igen inom den närmsta framtiden, men nu skriver jag i alla fall. Det har föranletts av något så märkligt som en lust att skriva för skrivandets egen skull. Det är konstigt eftersom jag nu för tiden ytterst sällan har den lusten, och när jag har den skriver jag saker som jag känner att jag måste skriva. Samtidigt kan jag inte förneka att det är skönt att låta tankarna flyta ut så här. Jag är en skrivande varelse och trivs egentligen allra bäst när jag kan uttrycka mig i skrift.
Jag återhämtar mig från en besvärlig förkylning som gjort mig matt och yr de senaste två veckorna. Jag började bli märkbart bättre för två dagar sedan, men det har gått långsamt. Jag får ta en sak i sänder och vila mycket och då passar det bra att skriva lite. Det blir nästan automatiskt en bra dag när jag kan sitta och knappa lite. Den här dagen är dessutom vacker. För en gångs skull ligger det riktig snö i Skåne och den smälter inte bort. Solen skiner in i vardagsrummet och min treåring pysslar med lite av varje, samtidigt som barn-tv maler på i bakgrunden.
Det är bra. Jag mår bra – i själen alltså. Det känns förvisso som om att jag har ett stort sår i mig, men just nu läker det och ömmar på ett bra sätt. Tyvärr hör det inte till vanligheterna. Eller – i alla fall är det så att jag nästan aldrig hinner stanna upp och känna efter. Det går för fort helt enkelt, och det är nog inte så bra. För jag vet att det kan vara annorlunda imorgon. Faktum är att det har varit det de senaste månaderna, till och från. Det där såret brukar kännas infekterat och det brukar värka. Jag är otrygg och osäker och mår nog egentligen inte så bra. Men idag är en bra dag. Jag tycker om den.
anguin.wordpress.com 