I helgen var jag i hemstaden en sväng. Jag besökte lite kompisar och tog det rätt lugnt. Igår skulle jag åka hem. Farsan frågade:

”Hörduuee… Vad ska du göra när du kommer hem?”
”Tja… Städa av lite. Ska på glöggfest framåt eftermiddagen.”
”När då?”
”Vad är det du är ute efter, pappa?”
”Jaaa, alltså… Vi har ju lovat handlarföreningen att vi i klubben ska ställa upp med tomtar… Och vi är en man kort.”
”…”

Sagt och gjort. Jag fick snällt följa med till julskyltningen och dra på mig en riktigt tattig tomtedräkt. Jag letade efter ett lösskägg som skulle kunna dölja mitt anlete från hånflinande barndomsvänner – men inget fanns. Jag och sju andra tomtar åkte häst och vagn runt centrum några varv och sen började vi gå längs med gatorna, med pepparkaksburkarna i högsta hugg. Lokaltidningen kom dit. Fotade oss… Damnit. Galet nog kom man in i det på nåt vis. Det var inte svårt att skrocka ”ho ho ho!” när det kom förbi några småbarn. En liten tjej på två och ett halvt eller så, gav mig ett kuvert med sin napp i och kramade mig. ”Från Nina till Tomten” stod det på kuvertet. Jag blev helt tårögd och stack åt henne en klubba och gick därifrån.

Efter ett par timmar hade jag fått nog. Jag drog norrut, mot Växjö. Det hade snöat riktigt ordentligt och jag njöt av de snötyngda granarna – jag såg dem verkligen. Registrerade dem. Lade märke till dem. Det var väldigt vackert och det kändes juligt och härligt. Som i en saga nästan. Men en mil innan Älmhult var jag inte fullt lika begeistrad av snön längre – det började toksnöa och vägen snötäcktes på bara några minuter. Sikten var riktigt usel och det blev halt. Det var bara att anpassa farten. Jag körde i 60 till Växjö och missade glöggfesten, så jag bestämde mig för att mysa för mig själv i stället.

Jag köpte glögg, pepparkakor och apelsiner och satt i dunklet med det tända adventsljuset. Jag kollade på gammal matinéfilm och tryckte nejlikor i apelsinerna tills jag småsomnade i soffan. En trevlig helg i allt väsentligt.

Och så kom jag att tänka på korsetten…

En vän till mig har en förmåga att bete sig lite flörtigt. Jag hade väl egentligen inte haft något emot att ha en liten fling med henne, det finns ett problem – hon flyttade nyligen ihop med sin pojkvän. Det händer att vi blir lite ovänner när jag säger ifrån; jag blir rätt besvärad av hennes flörtiga attityd, till viss del eftersom hon antagligen bara gör det för att få bekräftelse. Hon kan komma med väldigt dåligt förtäckta inviter (jag tappar hakan ibland) och sen säga ”Jag kommer aldrig att vara med någon annan än min pojkvän!” när jag konfronterar henne och frågar vad hon egentligen är ute efter. Då säger hon att hon skämtar. ”Jag skämtar så här med alla mina vänner.” Senaste gången, när hon talade om att hon tyckte att jag skulle göra XX med hennes YY så blev jag förbannad och skällde på henne.

”Gör slut med din snubbe så får vi det här överstökat!”
”Nej, men jag bara skojar ju.”
”Det gör du inte alls! Du utnyttjar ju mig för att du ska känna dig bättre. Jag uppskattar inte dina ”skämt” så sluta nu!”

Och hon har, till sist, respekterat det sedan dess. Det känns skönt. Jag blir så jäkla osäker när hon håller på att jag inte vill ha kontakt med henne. I förrgår var jag hur som helst förbi hemma hos henne på en snabb kopp kaffe. Jag hade ärenden på stan och var där ganska tidigt. Hon satt i morgonrock och åt frukost, och vi snackade en del, innan jag var tvungen att bege mig igen. Efter nån timme fick jag ett sms.

”Tack för besöket. Hoppas att du hade det trevligt, trots att jag bara hade morgonrock på mig.”
”Mycket trevligt, tack.” replikerade jag.

Något senare fick jag ett sms om hur hennes dag skulle se ut. De skulle göra det ena och det andra med kidsen och jag svarade att jag hoppades att de skulle få trevligt. Efter ytterligare några timmar fick jag ytterligare sms där hon berättade om hur de haft det. Och så kom det:
”Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Trevligt.” svarade jag.
”En röd och svart korsett med matchande string.”
”Du är säkert jättefin i det.”
”Jag tyckte det när jag provade korsetten.”
”Vad bra!”

Och så kom den: en BILD på henne i outfiten… Vad säger man? Är det någon som kan ge ett kvinnligt perspektiv på det här? Mina manliga vänner som hört storyn är överens om att det är en av de fetaste inviterna de varit med om, men hon ”skämtar” ju bara. Varför håller hon på? Jag blir mest förbannad.