I helgen var jag i hemstaden en sväng. Jag besökte lite kompisar och tog det rätt lugnt. Igår skulle jag åka hem. Farsan frågade:
”Hörduuee… Vad ska du göra när du kommer hem?”
”Tja… Städa av lite. Ska på glöggfest framåt eftermiddagen.”
”När då?”
”Vad är det du är ute efter, pappa?”
”Jaaa, alltså… Vi har ju lovat handlarföreningen att vi i klubben ska ställa upp med tomtar… Och vi är en man kort.”
”…”
Sagt och gjort. Jag fick snällt följa med till julskyltningen och dra på mig en riktigt tattig tomtedräkt. Jag letade efter ett lösskägg som skulle kunna dölja mitt anlete från hånflinande barndomsvänner – men inget fanns. Jag och sju andra tomtar åkte häst och vagn runt centrum några varv och sen började vi gå längs med gatorna, med pepparkaksburkarna i högsta hugg. Lokaltidningen kom dit. Fotade oss… Damnit. Galet nog kom man in i det på nåt vis. Det var inte svårt att skrocka ”ho ho ho!” när det kom förbi några småbarn. En liten tjej på två och ett halvt eller så, gav mig ett kuvert med sin napp i och kramade mig. ”Från Nina till Tomten” stod det på kuvertet. Jag blev helt tårögd och stack åt henne en klubba och gick därifrån.
Efter ett par timmar hade jag fått nog. Jag drog norrut, mot Växjö. Det hade snöat riktigt ordentligt och jag njöt av de snötyngda granarna – jag såg dem verkligen. Registrerade dem. Lade märke till dem. Det var väldigt vackert och det kändes juligt och härligt. Som i en saga nästan. Men en mil innan Älmhult var jag inte fullt lika begeistrad av snön längre – det började toksnöa och vägen snötäcktes på bara några minuter. Sikten var riktigt usel och det blev halt. Det var bara att anpassa farten. Jag körde i 60 till Växjö och missade glöggfesten, så jag bestämde mig för att mysa för mig själv i stället.
Jag köpte glögg, pepparkakor och apelsiner och satt i dunklet med det tända adventsljuset. Jag kollade på gammal matinéfilm och tryckte nejlikor i apelsinerna tills jag småsomnade i soffan. En trevlig helg i allt väsentligt.
Och så kom jag att tänka på korsetten…
En vän till mig har en förmåga att bete sig lite flörtigt. Jag hade väl egentligen inte haft något emot att ha en liten fling med henne, det finns ett problem – hon flyttade nyligen ihop med sin pojkvän. Det händer att vi blir lite ovänner när jag säger ifrån; jag blir rätt besvärad av hennes flörtiga attityd, till viss del eftersom hon antagligen bara gör det för att få bekräftelse. Hon kan komma med väldigt dåligt förtäckta inviter (jag tappar hakan ibland) och sen säga ”Jag kommer aldrig att vara med någon annan än min pojkvän!” när jag konfronterar henne och frågar vad hon egentligen är ute efter. Då säger hon att hon skämtar. ”Jag skämtar så här med alla mina vänner.” Senaste gången, när hon talade om att hon tyckte att jag skulle göra XX med hennes YY så blev jag förbannad och skällde på henne.
”Gör slut med din snubbe så får vi det här överstökat!”
”Nej, men jag bara skojar ju.”
”Det gör du inte alls! Du utnyttjar ju mig för att du ska känna dig bättre. Jag uppskattar inte dina ”skämt” så sluta nu!”
Och hon har, till sist, respekterat det sedan dess. Det känns skönt. Jag blir så jäkla osäker när hon håller på att jag inte vill ha kontakt med henne. I förrgår var jag hur som helst förbi hemma hos henne på en snabb kopp kaffe. Jag hade ärenden på stan och var där ganska tidigt. Hon satt i morgonrock och åt frukost, och vi snackade en del, innan jag var tvungen att bege mig igen. Efter nån timme fick jag ett sms.
”Tack för besöket. Hoppas att du hade det trevligt, trots att jag bara hade morgonrock på mig.”
”Mycket trevligt, tack.” replikerade jag.
Något senare fick jag ett sms om hur hennes dag skulle se ut. De skulle göra det ena och det andra med kidsen och jag svarade att jag hoppades att de skulle få trevligt. Efter ytterligare några timmar fick jag ytterligare sms där hon berättade om hur de haft det. Och så kom det:
”Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Trevligt.” svarade jag.
”En röd och svart korsett med matchande string.”
”Du är säkert jättefin i det.”
”Jag tyckte det när jag provade korsetten.”
”Vad bra!”
Och så kom den: en BILD på henne i outfiten… Vad säger man? Är det någon som kan ge ett kvinnligt perspektiv på det här? Mina manliga vänner som hört storyn är överens om att det är en av de fetaste inviterna de varit med om, men hon ”skämtar” ju bara. Varför håller hon på? Jag blir mest förbannad.
anguin.wordpress.com 
MK
/ 29 november, 2010Frågan är ju hur nära vänner ni är? Har ni någon gång haft en fling? Eller är hon extra påstridig på dig eftersom du inte visar intresse och hon inte är van vid det… Bekräftelse verkar hon vara ute efter och jag håller med föregående talare men det verkar ju som du redan försökt prata med henne utan framgång. Hon verkar ju vara på det klara med att hon riskerar att sin pojkvän, att skicka ett mms är ju ett rätt starkt bevis för det är ju bara att visa honom….
Svårt sånt där. Har varit i lite samma sits fast då en av mina vänners man som visar intresse… dock inte bilder på hans underklädet 😉
Lycka till och gör det som känns rätt för dig!
Anguin
/ 29 november, 2010Jo, vi har ett förflutet hon och jag, men vi har inte haft någon kontakt på tio år eller så, förrän vi sprang ihop för en tid sedan. Men det är bara att göra som ni rått mig; att vara rak, ärlig och tydlig utan att vara otrevlig. Även om jag misstänker att hon tar det som ett angrepp…
Anguin
/ 29 november, 2010Det är lite svårt att vara för avsnoppande också. Man vill liksom inte vara oartig. Men jag antar att det nog är enda sättet; vissa människor förstår bara piskan.
Åsa
/ 29 november, 2010Det är inte avsnoppande. Vissa människor läser dock inte för mkt i ren skär artighet så det är där artig rakhet kommer in. Inte piska sönder vänskapen, men markera bortom all tydliget.
Just artighet är vad vi väljer att kalla luddig och indirekt kommunikation… Jag hävdar annorlunda men är ju som jag är
Anguin
/ 29 november, 2010Jag får öva på Åsiansk rakhet helt enkelt. Teach me, sensei!
Chameleonlady
/ 29 november, 2010Ett, av en massa möjliga, svar:
”Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Säg inte det till mig, utan till din pojkvän”, svarade jag.
Ett annat:
”Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Mer information än jag vill ha” svarade jag.
Ett tredje:
”Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Jaha. Vad tyckte du om Uppdrag Granskning igår?” svarade jag.
Anguin
/ 29 november, 2010*Antecknar ytterst noggrant!*
Åsa
/ 29 november, 2010Kan bara hålla med fröken Alacs. (Men gud jag vet inte om hon är en fröken.. ber om ursäkt i förhand om jag har förlagt dig i mina minnesarkiv med fel kön…)
””Jag har köpt nya, fina underkläder som jag trivs i.”
”Trevligt.” svarade jag.
”En röd och svart korsett med matchande string.”
”Du är säkert jättefin i det.”
När underkläder kommer upp kan du inte ens vara lite trevlig och artig. Säga trevligt. Eller Du är säkert fin i det. Säg nejtack direkt, nu går du över gränsen. Igen. Lycka till… Vänner som söker mer, eller som flirtar på skämt är delikata problem .. Men som jag förespråkar: VAr rak, löjligt rak, alltid jämt.
Ha en fin dag
Ett stenkast från Fyndet
/ 29 november, 2010Kan nog tyvärr bara instämma i dina manliga vänners tolkning av det hela. Jag ser inte hur man kan dra några andra slutsatser.
Du har förklarat för henne hur du upplever hennes ”inviter”, men det går tydligen inte in. Vore jag du skulle jag inte gå förbi på några koppar kaffe när hon inte ens kommit i kläderna – tror att hon tolkar DIG tvärt emot ditt talade ord när det blir såhär.
Likaså kan nog dina sms-svar på underklädsinformationen tolkas som ”intresserade”, så där skulle jag nog undvika uppmuntrande svar, om jag vore du, och helt enkelt tala om för henne att det är lite ”för mycket” information för din smak.
/alacs