23/1, 2013

I går var vi och tittade på huset. Vi målade sovrummet tillsammans, tittade på trädgården och lekte lite i ditt rum. Du var mycket glad för hur vi målat det – mörkrosa; precis som du ville ha det. Loftsängen blev genast en favorit, liksom klädkammaren. I dag valde vi lampor och lite andra grejer till dig, så att du verkligen kan få vara med och bestämma hur du vill ha det.

På fredag flyttar vi och jag pratar med advokater dit, skatteverket hit och barnomsorg i Växjö och Skåne fram och tillbaka. Jag har skrivit en lista över den tid du spenderat i Växjö sedan i augusti 2012. Sedan i oktober 2012 har du till dags dato befunnit dig max 15 dagar – eller sju procent av din tid – i Växjö. Övrig tid har du varit i England eller i Skåne; man kan med andra ord inte säga att du har din ”dygnsvila”, som skatteverket säger, i Växjö.

Barnomsorgen i Skåne vill inte ställa dig i kö eftersom du inte är folkbokförd där. Jag frågade om resultatet skulle bli att jag inte skulle ha möjlighet att försörja mig under de veckor jag har dig. De svarade de knappt på, men kläckte till sist ur sig att de inte kunde ta ansvar för hur jag valde att handla. Förvisso inte, men det känns tråkigt att de inte kan ha någon flexibilitet i sådana här frågor; just nu behandlas ditt ärende av skattemyndigheten och tekniskt sett är du väl egentligen inte folkbokförd någonstans, eftersom jag ju inte längre har kvar min lägenhet i Växjö.

Däremot verkar barnomsorgen i Växjö vara lite mer tillmötesgående. Rektorn för ditt dagis sa att hon skulle gör vad hon kunde för att hjälpa mig att få dagisplats till dig i Skåne. Det är ett tunt hopp, men dock ett hopp.

Det känns jobbigt det här. Väldigt osäkert och stressande. Efter det att jag pratat med din mamma – då för några dagar sedan – har jag varit alldeles särskilt illa till mods. Under tiden jag pratade med henne genomgick jag någon slags ångestattack. Rösten snörde ihop sig i strupen, jag fick tryck över bröstet, blev yr och trodde att jag skulle svimma. Jag skakade i hela kroppen i flera timmar efteråt. I dag har jag huvudvärk för att jag är så spänd.

Jag vet inte hur det här kommer att gå. Med en rejäl portion tur får vi dig folkbokförd här och då är mycket vunnet, men jag antar att det enda din mamma behöver göra är att säga att hon snart kommer tillbaka från England. Då är det antagligen kört.

Vi får se hur jag väljer att göra när det kommer till tvist på allvar. Jag har bestämt mig för att löpa linan ut och göra allting för att du ska få vara hos mig till största delen – också att gå i tvist. Men nu är jag inte lika säker. Kanske kan vi gå genom familjerätten och ta beslut där – det känns så sorgligt att jag och din mamma ska bli ovänner för livet även om jag inte verkar ha någon chans att vinna en rättsprocess. Vi får se vad advokaten säger.

Jag älskar dig. Glöm aldrig det. Vad som än händer så älskar jag dig.