Jag var kanske fyra år eller så. Jag var i alla fall väldigt, väldigt liten, men jag minns det starkt. Hon var kanske 15 eller så. För vuxen för att jag skulle kunna greppa det. Hon hette Nutti (jag tror faktiskt att det var hennes riktiga namn) och bodde tvåhundra meter från huset där jag växte upp (det glömde jag förresten att berätta i förra inlägget – jag är uppvuxen i norra Skåne, så allt som står här ska uttalas med sjukt jobbiga RRRRR. OK?). Man var tvungen att gå över den trafikerade Gamla Malavägen och bara det var värsta grejen. Om jag minns rätt så pratade hon dessutom en del med min äldre bror och jag vill minnas att jag var svartsjuk. Hon kramade mig, gullade med mig och tyckte säkert att jag var fördömt söt, som fyraåringar ofta är. Och oj vad kär jag var i henne och hennes blonda hår 🙂
2. Min första kärlek
Publicerat av Anguin den 26 november, 2010
https://anguin.wordpress.com/2010/11/26/2-min-forsta-karlek/
Föregående inlägg
1. Presentation
1. Presentation
Nästa inlägg
Santa och korsetten
Santa och korsetten
Trollet
/ 27 november, 2010Och du vet inte var hon finns nu?
Anguin
/ 28 november, 2010Nej. Jag har ingen aning. Och jag har aldrig funderat över det förrän nu faktiskt.