Jag ringde till dagis och tog upp teater-nappningen. De berättade att exet redan för ganska länge sen nämnt biljetterna till teatern. Konstigt att hon inte tog upp det med mig då. Hade de inte nämnt det på dagis hade jag antagligen inte fått reda på det. Jag förklarade min ståndpunkt och hur jag kände och de förstod precis. De lovade att ta det på allvar och det kändes bra.
Sen ringde jag exet och berättade att jag bett dagispersonalen vara särskilt uppmärksam på om någon annan än den förväntade skulle komma och hämta Prinsessan. Jag var lite orolig för att hon skulle ta illa upp, men hon höll med om att det var ett bra initiativ – det var ju inte enbart fråga om att markera mot henne – ytterst är det bara en enkel försiktighetsåtgärd. Vem som helst ska inte kunna komma till dagis och knycka min unge. Vi snackade lite mer, jag och exet. Om teatern. Om barnkläder. Om hur pratig Prinsessan är. Det var ett förhållandevis avslappnat samtal, men av någon anledning är min nacke helt spänd nu…
anguin.wordpress.com 
Jo
/ 4 november, 2010Det där med att ”Vem som helst ska inte kunna komma till dagis och knycka min unge” är att tänja den här händelsen lite väl långt, kan jag tycka. Både på mina barns dagis och på fritids i skolan har jag fått ange på ett barnkort exakt vem som får lov att hämta barnen. Där står jag och mina föräldrar samt två mammor till de närmsta kompisarna. I alla övriga fall måste personalen ringa och kontrollera. Det har hänt ett par gånger att de inte fått följa med kompisar hem eftersom personalen inte fått tag på mig. Förskole- och fritidspersonal är inga idioter. Dom fattar det här. Men återigen – du och mamman har gemensam vårdnad, barnet var på dagis och du var på jobbet. Du har inte förlorat nåt mer än lite stolthet.
Anguin
/ 5 november, 2010Det har du rätt i. Jag har inte förlorat något den här gången. Men jag tycker att jag har rätt att veta var mitt barn är när det är jag som har ansvaret för henne, i synnerhet som jag inte helt litar på att mamman inte tar med sig barnet och flyttar utomlands.
Om det inte varit min vecka hade jag aldrig ens tänkt tanken att ta med dottern någonstans utan att kontakta mamman först. Jag vill inte inkräkta på hennes föräldraskap. Dessutom har vi ingått ett lagligt bindande avtal där vi reglerat när och hur vi ska byta och när umgänge ska ske. Jag vet inte om en sån här grej går under det avtalet, men det är inte omöjligt.
Jag är inte ute efter att klämma åt någon. Jag vill bara veta var mitt barn är, vad mitt barn gör och med vem. Och medge att det är rätt konstigt att exet haft biljetterna en längre tid och att hon den aktuella dagen ”hade migrän” och därför inte kunde slå en signal till mig och säga: ”Hej, jag tar med mig Prinsessan på teater. Är det OK?”
Ett stenkast från Fyndet
/ 4 november, 2010Jag har lite svårt att förstå dina tankar, även om jag gärna vill. Det som Prinsessans mamma gjort fel, tycker jag, är att inte informera dig i förväg! Men att hon och Prinsessan hittade på ngt när det ”ändå” var dagis, och inte inkräktade på din tid med dottern, det ser jag inte som något direkt galet.
Jag vet att barnens pappa inte skulle stoppa mig från att låna barnen en stund från dagis/skolan innan kvällen hos hnm. Han skulle nog snarare tycka det var skönt om de levererades hem till hnm istället för att hämta själv…
Likaså hoppas jag att jag skulle ta det positivt om han, eller farmor, vill göra ngt med barnen en stund på dagen/em på min dag.
/alacs
Anguin
/ 4 november, 2010Det är verkligen inte umgänget med mamman som är problemet. Det vill jag absolut inte beröva någon av dem. Men jag vill att mamman berättar för mig när det händer. Jag vill att vi ska kunna vara öppna och lita på varandra – jag vill inte att det ska smygas och smusslas.