Momma

Min mamma är på besök. Det är trevligt. Hon gör mammasaker, så som att städa undan, laga mat, rensa ut i Prinsessans garderob, köpa nya Prinsesskläder, klippa ny frisyr på Prinsessan, förmana mig, klappa mig på kinden och undra hur det går med ”kärlekslivet”. Prinsessan och hon spelar spel, pusslar och åker runt till alla möjliga ställen. Och Prinsessan är så förtjust så förtjust. Pappa får inte läsa några sagor, pappa får inte göra någon välling, pappa ska inte sitta bredvid Prinsessan, för det ska farmor göra och så vidare.

Vi ses så sällan, jag och min mamma. Det är så tråkigt att hon bor där hon bor, eller att jag bor där jag bor. Och så blir det liksom så stressat jämt då vi ses. Jag lever ju liksom mitt liv och hon lever sitt. Hon blir ofta besviken när vi ses, eftersom jag har saker att stå i.

Den här helgen, till exempel, är jag bjuden på fest. Jag fick inbjudan för flera månader sedan och jag har lovat att komma. Värdinnan är en dam som inte accepterar ett nej (hon är lite långsint och river verkligen upp himmel och jord – hon tar det som en personlig diss), i synnerhet som hon bjudit 40 pers – och bara tio av dem kommer. Så jag får snällt hoppa i partydressen, åka till hemstaden och sitta och le artigt under en afton. Jag orkar inte riktigt med hennes umgängeskrets, antagligen mest för att de inte orkar med mig – jag är alldeles för skum för deras tycke. Allt som inte andas radhusperfektion är de lite obekväma med, och jag känner ingen av dem. Så jag är lite av en udda fågel på hennes fester. Hädanefter ska jag tacka nej. Jag förstår faktiskt inte hur jag kunde tacka ja till att börja med.

Nåja. Men mamma blir besviken. Det kan jag fatta, men jag är ju hyfsat stor nuförtiden och har ett eget liv med egna vänner och egna åtaganden. Trots det får jag skuldkänslor och känner mig kluven. Har funderat på att trots allt avboka festen. Ockockock. Jag jobbar i alla fall bara halvdag idag, så eftermiddagen blir nog en veritabel familjefest med Prinsessa och tillhörande farmor. Måhända åker vi till Leos lekland? Wish me luck…

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Lyssna på hjärtat: Det säger NEJ till fest och JA till mamma. Börja lita lite på det hjärtat.
    Säg nej, låt vännen vara långsint.. är hon tillräckligt vänlik så förstår hon. Förlåter hon. Träffas ni någon annan gång.

    Sedär.. RING nu till vännen. Planera in en trerättersmiddag till dina favorittjejer som väntar hemma i soffan

    Svara
  2. Säger som JCMAS – avboka festen! Livet är för kort för att göra saker som man inte vill. Och för att missa saker som man vill (tänk på lilla mamma!!).

    Hur som, ha en härlig helg!!

    Svara
  3. Avboka festen!! Häng med mamman!!

    Gört!!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: