Sent om cider

cidre

Ursäkta ordvitsen, men jag kunde inte låta bli. Jag ska slutligen skriva om den vackraste plats jag sett, och jag funderar i detta nu på vad det kan vara för plats. Skogen, de gamla byggnaderna, rummen, städerna och bergen susar förbi, men jag måste bestämma mig för havet. Det finns ett ställe i nordvästra Skåne kallat Kullen. Där står branta klippor rakt ner i skummande vågor – en syn som inte är så värst vanlig i Skåne, som annars behagfullt böljar och sträcker ut sig. En fyr står där och iakttar, tyst och måttligt intresserad. Det blåser, och beroende på dag kan jag tycka att klipporna är antingen rödaktiga eller grå, medan havet kan vara grått, grönt, blått, brunt, svart eller någon färg där mitt emellan. Utsikten och den känsla som omger platsen är hisnande, förtrollande och betagande – allt på en gång.

Precis i närheten finns den gamle främlingsfienden Lars Vilks pretentiösa konstverk Nimis och Arx, om man nu är intresserad av dem. I övrigt finns dessutom en del sköna grottor, fantastiska klättringsleder och den mytomspunne Kullamannen.

Det är lite av ett helsike att ta sig dit, men både resan och målet är väl värda besväret: http://goo.gl/maps/y20zl
Go. Now. Before it’s too late.

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Ann

     /  13 januari, 2014

    Dit får det nog bli en tur nån gång. Tack för tips!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

  • Mest lästa inlägg

  • Kategorier

  • Lagt till handlingarna

%d bloggare gillar detta: