I dag kan man kanske säga att jag gjorde bort mig en smula. Jag har ovanan att lägga till ett -ski eller -skaja som ”ryssuffix” när andan faller på. Följaktligen utbrast jag glatt under morgonens jobbfrukost att det minsann bjöds på ryskt bröd i dag.
”Ryskt bröd?” undrade en av grabbarna som arbetar i det företag som delar lokaler med oss. ”Yep. Brödski.” svarade jag, varpå han skrattande vände sig till en av sina kollegor: ”Brödski! Haha! Vad heter bröd på ryska, A?”
”Xлеб.” svarade hon som stod precis bredvid mig i brödkön.
”Ehe…” försökte jag: ”Det låter lite som det gamla svenska ordet för limpa – lev. Eller det norska leiv.”
”Inte omöjligt. Vikingarna reste ju mycket i Ryssland. I bland lånar vi ju inte bara in ord – vi lånar ju också ut. ‘Window’ typ. Alltså det kommer ju från ‘vindöga’.”
”Ja!” stämde jag ivrigt in. ”I Danmark heter det ju ‘vindue’.”
”Spännande det där!”
Tack för att du finns, humaniora!
Och så lyssnar jag på Ane Brun. Jag får erkänna att jag gillar det lite.
anguin.wordpress.com 