Jag är för jävla ofokuserad idag. Det är ren katastrof att arbeta; det har utan tvivel att göra med helgens långa bilresa som gick till Holland och tillbaka. Och jo tack, det var trevligt. Drack en hel del öl och träffade en hel del trevliga människor.
Jag sitter och försöker arbeta med ett bildbehandlingsprogram för en artikel och bläddrar runt bland bilderna. Jag hittar ett foto på mig själv från min bröllopsdag. Slät hud, välrakad, slankare, mer hår (och inga grå stänk). En blick som ser långt, men som inte anar småbarnsår, tårar och skilsmässa. Självsäker, i spänd förväntan. En ung man som ville se det bästa i framtiden och som njöt av livet. Det var bara fyra år sedan. Just nu blir jag tårögd när jag ser den bilden. Jag undrar så var den killen tog vägen och om jag kan hitta honom igen.
anguin.wordpress.com 
Åsa
/ 30 augusti, 2010Men nej.. Ta inte bort de grå.. Och alla erfarenheter. Lite tårar gör en klokare, mer komplett.
Titta på honom och förundras över allt han inte vet. Som du gör. Tänk så avundsjuk han hade varit om han var dig. Trots allt.
JCMAS
/ 30 augusti, 2010Slankare..? Nope. Inte en chans.
En sak är väldigt säker. Du är väldigt mycket snyggare nu. Jag säger som P på Sushin.
Så kan du ju vara glad över det iaf 😉