3/6, 2014: En kort summering

Det var länge sen jag skrev här, men saker och ting har inte gått som jag önskat – på något plan. Det jag beskriver här är således inte till största mina första intryck, vilket var lite av idén med de här inläggen, men oavsett det så är det min syn på saken.

Idag är det den 3/6 2014 och jag har just pratat med min advokat. Det var ett av en rad samtal där jag successivt slogs allt längre ner i skoskaften. Det började den 5/2, då utredningen var klar och familjerätten fastställde att de anser att du ska bo hos din mamma. Därmed var egentligen den formella rättsprocessen över, och jag valde att inte dra saken till tings; sannolikheten att tingsrätten ska bedöma saken annorlunda är minimal. Jag har därför, med hjälp av min advokat, försökt mildra fallet, så att säga. Till att börja med ville jag att du skulle vara hos mig större delen av loven. Det sa din mamma blankt nej till. Det faktum att hon får träffa dig varje dag – och jag varannan helg – brydde hon sig inte om. Hon skulle ha lika mycket tid på loven som jag. Slutligen gick hon med på att jag får något påsklov eller höstlov extra per år, men inte mer.

Därefter var det fråga om hämtning och lämning. Lagen säger att både parter ska dela på uppgiften att se till att du kan träffa umgängesföräldern – alltså jag. Som jag ser det är det fullständigt självklart. Det visade sig dock att en serie domar i Göta hovrätt fastställt att boendeföräldern – din mamma – inte behöver ta fysisk del i hämtning och lämning. Din mamma skulle ju kunna ha struntat i den saken och ställt upp för din och min skull, men icke. Det innebär att jag får spendera 20 timmar i månaden för att hämta och lämna dig.

Däremot säger lagen att man ska dela på kostnaderna. Din mamma menade att hon kunde bidra med 200 spänn i månaden. Jag satte lite i halsen eftersom mina kostnader för att ta dig fram och tillbaka två helger i månaden ligger på runt 1 900 kronor. Det påpekade min advokat, varpå din mamma uppgav att hon bara hade 600 kronor i månaden över. Jag erbjöd mig att stå för alla reskostnader – din mammas, dina och mina – mot att din mamma tog ansvar för hälften av hämtningar och lämningar. Hon avvisade också det erbjudandet. Hon kunde inte tänka sig att resa med dig för att du skulle få träffa din pappa. Jag är helt mållös. Jag erbjuder mig att lösa hela den ekonomiska biten eftersom jag vet att din mamma har det sämre ställt än jag, mot att din mamma tar del av de praktiska bitarna av ditt och mitt umgänge. Om hon bryr sig om dig så borde hon utan att tveka acceptera och kanske till och med tacka för erbjudandet. Menmen. Det bekräftar vad hon är för sorts människa och var hennes lojaliteter ligger: de ligger hos henne och hos hennes andra dotter. Även om hon inbillar sig att hon gör det bästa för dig så har jag svårt att se det. Faktum är att jag inte kan se det alls. Det enda jag kan se är hur hon med alla medel och på allas bekostnad gör vad hon kan för att hon ska få det så bra som möjligt; det stämmer väl in i mantrat som hon och hennes mamma alltid upprepat: ”Det ordnar sig.” Och ja. Visst ordnar det sig. För att andra får arbeta för att det sker. Det är så jävla ansvarslöst att jag nästan kortsluter.

Det visar sig också att eftersom jag tjänar mer än din mamma så ska jag ändå stå för lejonparten av kostnaderna – oavsett om lagen säger att det ska delas lika. Jag tänker i mitt stilla sinne på din mammas resor till England och undrar hur hon kan ha råd med dem samtidigt som hon inte ens har råd att stå för hälften av dina resor för att du ska kunna träffa mig.

Det är bittert. Så jävla bittert. Jag känner mig fullständigt rättslös. Min advokat, som arbetar trots att han är 75, höll med; han gav mig flera exempel på hur män och kvinnor inte är lika inför lagen. Mannen behandlas alltid hårdare medan kvinnan ofta kommer undan. Det är ärligt talat helt sjukt.

Jag betalar underhåll till din mamma. Jag har under hela den här tiden kämpat för att vara en stand up guy och för att du ska påverkas så lite som möjligt av det här. Det ironiska är att din mamma inte bryr sig ett dugg om att hennes handlingar skulle kunna påverka dig extremt mycket. Det gör de inte, eftersom jag står med böjt huvud och tar emot varenda skithink hon kastar över mig. Hade jag börjat bete mig som hon gör så hade ditt liv varit ett rent helvete av konflikt. Din mamma är utan motstycke den mest egoistiska och mest självcentrerade människa jag träffat. Hon är ett riktigt jävla svin och jag är så satans trött på att få käftsmäll på käftsmäll. Hela rättsprocessen har varit ett skämt som inte gett mig annat än feta advokaträkningar. Din mamma kan dra åt helvete och stanna där.

Annons

Publicerat av Anguin den 15 december, 2014

https://anguin.wordpress.com/2014/12/15/36-2014-en-kort-summering/