Idag fyller en av Prinsessans vänner fem år. Och idag är kanske sista dagen hennes mamma får krama henne. Hennes mamma är två år äldre än jag och har svår cancer. För två veckor sedan fick hon en vecka att leva, men hon har hållt sig vid liv, för hon vill uppleva sin dotters femårsdag.
Vad som händer i natt eller i morgon kan ingen veta. Jag vet inte hur länge hon vetat om att hon ska dö, men jag blir tårögd bara av tanken på att leva och veta att man snart måste lämna sitt lilla barn. Det är så jävligt att jag knappt förmår skriva det. Det är så jävla orättvist. Det gör mig så ont.
Vart du än hamnar så ber jag att du får det bra där, och att det blir som i Nangijala – där 70 år känns som tre dagar. Så att du snart får vara med din lilla dotter igen.
anguin.wordpress.com 
Ann
/ 4 september, 2011Så otroligt sorgligt, mitt hjärta värker för henne och för dottern.
Anguin
/ 5 september, 2011Sist jag kollade levde hon än – för en knapp vecka sedan. Men det är nog inte så långt kvar är jag rädd.