Jag är på jobbet. Jag jobbar på i vanlig ordning. Lyssnar på musik. Gör vad jag ska. Och så kommer det liksom över mig. Något börjar skava, men jag vet inte riktigt vad. Men jag börjar tänka på något annat. Vips sitter jag med en penna i munnen och är långt, långt borta i tankarna. Så slår det mig. Det är saknad. Längtan. Och… en liten smula kåthet. Som växer. Framåt eftermiddagen är jag rastlös som en vildhäst. Saknig. Känslosam. Spelar musik jag älskar. Tänker på någon speciell. Hur mycket jag än tvättar, lagar mat, diskar och nattar barn finns det ingen ro att få. Hon finns där. Smeksam, mjuk och öm mot medvetandet. Hur ska jag härda ut tills nästa gång vi ses?
Fortfarande sent om kvällen kan jag inte tänka på något annat. Hon är där. Hon skrattar, ler och myser med mig. Jag tittar på foton. Hon provar min mössa och ler. Vi kramas. Ser på varandra. De där bilderna slår mig djupt inne i själen. Det är vi två. Hon är min flickvän. Världen är vår och livet är vårt. Vi är tillsammans och vi är lyckliga. Hon är min och jag älskar henne.
anguin.wordpress.com 