Ett steg på vägen

Prinsessans mamma ringde precis och ville reda ut lite datum för när vi ska ha Prinsessan. Vi snackade föräldragrejer, om för små overaller, om dagsiförkylningar och det ena och det tredje. Vi kom överens om att gemensamt betala för ett dagis-kit, en hel uppsättning kläder som Prinsessan alltid kan ha på dagis, så att kläder från det ena hushållet inte ”sugs in” i det andra vid barnabyten. Det var det första som vi på allvar kommit överens om på ett och ett halvt år. Det kändes bra. Och så sa jag det.

”Jag vill säga en sak till dig. Jag älskar dig för att du är Prinsessans mamma och för att du gett Prinsessan till mig. Jag vill att du ska må bra, och att det ska gå bra för dig.” Hon började gråta i telefonen och menade att hon ville detsamma för mig.

Och så lade vi på. Ett litet steg bort från bitterheten, vanmakten, sorgen och missunsamheten. Ett litet steg på vägen mot samförstånd, försoning och acceptans.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

16 kommentarer

  1. Mycket bra Anguin, mycket bra.

    Svara
  2. Skönt att läsa! Hoppas det håller i sig och att det är början till en nystart på en annan slags relation, som vänner och förälder.

    Svara
  3. Vad fint sagt!!! Och förmodligen ytterligare ett steg mot läkning!

    Jag sa något liknande i början av hösten, till mitt ex… vilket var startskottet för vår förbättrade relation. Det var första gången sedan separationen som vi verkligen nådde varandra, och vi grät båda två. Otroligt skönt, och det blev ett stort steg framåt.

    Svara
    • Vi får se vart det leder. Jag hoppas att exet får lite ordning på sig och sitt liv så att jag vet vad jag kan förvänta mig av henne.

      Svara
  4. Precis så känner jag inför mitt ex oxå. Hoppas att även han kommer till den slutsatsen så småningom…

    Fint av dej att säga det! 🙂

    Svara
  5. Har förresten citerat dig i min blogg. Och länkat lite. Hoppas det är ok! Om inte, säg till!!!

    Svara
  6. Och där började mina tårar rinna… Önskar, önskar att jag kunde uttala de orden till barnens pappa.

    kram

    Svara
  7. Peppe

     /  27 oktober, 2010

    Stort!

    Svara
    • Kanske. Oavsett vilket så satt det väldigt långt inne. Tack för kommentaren, och välkommen hit!

      Svara
  1. 2010 – översikt «

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.