På sant Växjömanér är himlen grå som blyerts. Det blåser, det är fuktigt och kallt och jag blev sen till jobbet i morse. När jag vaknade var det så mörkt att jag trodde jag blivit blind. Prinsessan är borta. Förkylningen jag slitit med i flera veckor vägrar att helt ge med sig och jag känner mig matt och trött. Trots det är jag på förvånansvärt gott humör och känner mig ganska tillfreds. I kväll ska jag iväg och simma och basta med M. Det ska bli skönt att röra på sig lite, skönt att vila i värmen och skönt att träffa lite folk; livet kan ju trots allt vara bra, trots att jag inte kan vara med Valkyria varje dag. Det kommer att bli bra. Någon gång. På något vis.
En ny dag
Publicerat av Anguin den 24 oktober, 2011
https://anguin.wordpress.com/2011/10/24/en-ny-dag/
Föregående inlägg
Huvudvärk
Huvudvärk
Nästa inlägg
23. Jag år 2350
23. Jag år 2350
Lämna en kommentar