Det är fortfarande den 29/7, 2014. De senaste veckorna har du glatt berättat om att du och mamma ska flytta till Lammhult, men att ni också tittat på hus i Kalmar. Mellan Kalmar och Norrhult, där din mamma jobbar, är det en timme och en kvart. Då hade din mamma nästan lika gärna kunnat titta på hus i Hässleholm. Det hade varit närmare 50 minuter närmare mig. Icke desto mindre: din mamma har inte nämnt något om en kommande flytt. Däremot fick jag idag klart för mig att hon fått jobb i Stockholm så hon ”kommer att vara där en del”. Jag vet inte vad jag ska säga. Domen som kom igår är baserad på nuvarande förhållanden – alltså att du bor i Växjö och går i skolan där. Jag har väldigt svårt att se hur det ska kunna gå till om din mamma ska vara ”en del” i Stockholm.
Jag kanske är paranoid, men jag misstänker att hon successivt kommer att ”föra över” er tillvaro till Stockholm, så att hon som boendeförälder (som ju som bekant har bra mycket mer att säga till om än umgängesföräldern – det vill säga jag) sedan bara kan flytta. Jag kan så klart protestera och ta till advokat, men jag anar att jag inte har mycket att säga till om den här gången heller. Det är lite lustigt det här, men din mamma har en gång sagt att hon inte kommer att flytta till Stockholm för att husen är för dyra där. Å andra sidan skulle en sån flytt vara ganska logisk: hur ska Nyamannen kunna få jobb som audionom i Växjö?
Kanske nojar jag bara. Kanske inte. Jag vet hur som helst inte vad jag ska göra nu. Jag bara skrattar och gråter om vartannat för jag står helt handfallen. Jag borde kanske börja med att kontakta min advokat – igen…