I dag är det den 23/2 2014. Det är en söndag och vi har varit på äventyrsbad. Vi övade simning enligt avtal – varje gång vi är på badet måste vi öva i minst tio minuter. Men den här gången var du inte sugen. Du grät, frös och sa hela tiden att du inte kunde, vilket försatte mig i förälderns värsta dilemma: du måste ju kunna simma, men gör jag rätt i att pressa dig? Jag beslöt mig för att pressa. Började berätta om hur människor som inte kan simma drunknar ute på sjön. Tvingade dig att hålla i kanten och öva bentag. Du ylade och klagade tills jag till sist högg tag i ett sånt där orangefärgat flythjälpmedel och satte det om livet på dig. Du klagade förvisso över den också, men sen försökte du simma. Vi skanderade ramsan ”Tummen upp, tummen ner – gör ett hjärta upp och ner!”. Och så simmade du. Lite oborstat, men framåt gick det. Jag höll på att dö av stolthet och är fortfarande lite tårögd. Det är i och för sig inte omöjligt att det faktum att du ska åka till din mamma i morgon spelar in, men jag väljer hellre att fokusera på att du tagit första steget till att kunna simma! Jag älskar dig, min Prinsessa!
Föregående inlägg
7/2, 2014: Ett PM för framtiden
7/2, 2014: Ett PM för framtiden
Nästa inlägg
4/3, 2014: Saknig liten tjej
4/3, 2014: Saknig liten tjej
Lämna en kommentar