I dag är det den 5/2, 2014. Det är en onsdag och jag jobbar hemma. I går kväll låg ett tjockt kuvert på bordet. Utredningen var färdig. Just nu nöjer jag mig med att säga att jag förlorade större delen av din uppväxt. Det var väl väntat, men det är svårt att beskriva hur bittert det känns. Om jag får samla mig en tid så ska jag skriva något längre – förhoppningsvis med färre invektiv angående din mor än vad som just nu snurrar runt i mitt huvud.
Föregående inlägg
29/1, 2014: En saknad
29/1, 2014: En saknad
Nästa inlägg
7/2, 2014: Ett PM för framtiden
7/2, 2014: Ett PM för framtiden
Lämna en kommentar