Det här stör mig så inihelvete så jag kommer att skriva ett bittert inlägg i alla fall.
Hade jag haft ett val så hade jag gjort något annat. Jag hade inte pendlat fem timmar om dagen. Men som synes kan jag inte ens komma in på en yrkesutbildning i konkurrens med lastbilschaufförer och dropouts. Varför kan jag aldrig anses vara bäst eller i alla fall bra nog?
Varje sån här sak blir ett kvitto på att jag inte duger. Det spelar ingen roll att jag vet att jag är så jävla bra, för det är ingen annan som tycker det. Jag tror jag har sökt hundra jobb snart och jag är så satans, satans trött på att om och om sätta mig ner och lägga en halvtimme-tre kvart på att skriva en ansökan och sedan vänta på ett nej tack som kanske aldrig kommer eftersom jag inte ens får svar på alla tjänster jag söker. De första 50 misslyckandena kunde man skaka av sig hyfsat enkelt, men nu blir det bara svårare och svårare. Smaken i munnen blir allt mer bitter och motståndet jag känner inför att söka fler jobb blir hela tiden större. Jag vill inte söka ett enda jobb till, men det verkar vara enda vägen härifrån. Faaan vad jag hatar det.
Jag har kontaktat nära 100 pers som jag känner och som bor i regionen. Jag förklarade att jag sökte nytt jobb och bad dem att ta en titt i sina kontaktnät om det fanns någon som var i behov av en typ som jag. Jag fick kanske tio svar och inget av dem har lett till någonting. Det var bara löften om att de skulle kolla.
Vad fan har jag för nytta av 100 bekanta? Vad har jag för nytta av fem år på högskolan och sju års yrkeserfarenhet? Uppenbarligen ingen jävla nytta alls. Det är fullständigt slängt i sjön. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till. Folk kan dra helt åt helvete. Dra åt helvete.
anguin.wordpress.com 