I dag är det den 2/10, 2013. I morse kom första frosten och i förrgår tappade du en tand. I förrgår fick jag också slutgiltigt besked om att Skånekommunen inte går med på att du går i två skolor – ens för en stund. Det var väntat, men det var fan inte kul. Jag ringde din mamma och förklarade läget. Jag berättade att du grät om morgnarna och att det inte var något liv värt att leva för dig att stiga upp 05:15 och komma hem 18:15 för att äta och sen lägga dig klockan 20. Kort sagt: jag lämnade över ditt boende till din mamma under tiden som boendeutredningen pågår (den har tagit sin början nu förresten – snart ska jag på nån intervju och så rullar det på). Jag tror att det i praktiken och i förlängningen innebär att jag lämnar över ditt boende till din mamma definitivt; jag tror inte att rätten tycker att det är någon vidare idé att flytta dig från en skola du gått på i ett år när utredningen väl är färdig. Det känns tungt och väldigt ledsamt, men det finns fortfarande en liten glimrande skärva av hopp där nere i dunklet.
Jag frågade din mamma om varannan helg kunde fungera. Det tyckte hon ”men Prinsessan måste vara hos mig jämna helger, för det är då Linnéa är hemma och då vill de leka”. Jag bara stammade för jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kunde inte tro att hon kunde ställa några krav efter att jag just kapitulerat i en extremt viktig (och sannolikt avgörande) fråga. Jag förklarade att jag också ville ha dig hos mig under jämna veckor – på så vis kunde du umgås med dina bonussyskon, eftersom de är hos oss jämna veckor. Din mamma replikerade något i stil med att ”vi får se hur vi löser den frågan”. Innerst inne ville jag säga åt henne att vafan! Du kommer att ha ungen 90% av tiden men ÄNDÅ har du mage att diktera villkor för de 10% JAG ska ha henne. Men det gjorde jag inte. Jag bara stammade och sa att vi väl kunde prata om det senare.
Om vi ska vara krassa är det så att du känt/umgåtts med dina bonussyskon under längre tid än du känt/umgåtts med din mammas andra dotter. De är närmare dig i ålder och ni har verkligt utbyte av varandra. Annorlunda uttryckt har du en mer grundmurad relation till dem – något jag tycker att din mamma borde fatta och respektera. De är betydligt viktigare än Linnéa. I bland (eller rätt ofta) funderar jag dock över om din mamma egentligen är så värst fokuserad på dig och ditt välmående. Snarare känns det som om hon är fokuserad på hur hon ska få så mycket tid med dig som möjligt.
I bland tycker jag att din mamma kan dra åt helvete.
anguin.wordpress.com 