I dag är det tisdagen den 24/9, 2013. Jag äter italiensk gubblakrits. Svindyr och egentligen inte så god. Eller jo det är den. Eller så har jag blivit lätt beroende av den. Mina tänder är gråsvarta av all lakrits. Det är andra dagen jag slipper pendla till Växjö med dig i släptåg. Jag säger slipper eftersom de gångna två veckorna var en pers. Du grät nästan varje morgon och jag kände mig som ett svin. Det var mest stressigt på morgonen då allt krackelerade om tåget var tio minuter för sent. Då fick jag leka att vi skulle ha springtävling eller också fick jag ta dig på axlarna och springa till skolan med dig. Men det var inte lätt på eftermiddagarna heller. Jag fick sluta klockan 15 på jobbet – enda chansen att hinna hämta dig och hinna med tåget 16:08. Du grät kanske varannan dag och blev arg på mig av någon outgrundlig anledning (kanske var du bara lika utmattad som jag?). När vi väl kom hem blev det mat, och en och en halv timme senare var det dags för dig att lägga dig för att kunna orka upp. Det är inget liv för en sexåring, verkligen inte.
Min advokat har ännu inte fått tag på den där människan på Skånekommunen. När jag pratade med honom i fredags berättade han att han tänkte mejla och försöka på det viset. Om det inte funkar – alltså om vi inte kan ordna skolplats i Skåne – så ska vi helt enkelt låta dig bo hos din mamma och utarbeta rutiner för att vi ska kunna träffas du och jag. Det är inte så att vi ger upp – boendeutredningen ska fortfarande genomföras och domstolsutslag ska bestämma var du ska bo i framtiden (jag var på väg att lägga ner – igen – men min advokat menade att han faktiskt såg en chans, och med tanke på att han hittills aldrig gett mig några råd känns det som att han verkligen tror på det).
Egentligen skulle vi ha bett domstolen om ett nytt interimistiskt beslut – ett beslut om att du skulle bo hos antingen mig eller hos din mamma under boendeutredningen – men advokaten avrådde från det. Han menade att det var bättre att det gamla beslutet – två veckor hos din mamma och två veckor hos mig – under förutsättning att jag kunde ta dig till skolan om morgnarna, var bättre än ett definitivt beslut om att du skulle bo hos din mamma rakt av. Genom att meddela att jag för ditt bästas skull inte längre kommer att frakta dig från Skåne till Växjö i okristlig tid kommer du att få bo hos din mamma och gå i skolan i Växjö, samtidigt som det ursprungliga beslutet ligger kvar. Krångligt? Ja. Jag fattar inte själv hur det funkar, men jag litar på att det är till det bästa och att det kan hjälpa mig att vinna i slutet. Till dess får jag njuta av att träffa dig under helger och lov. Det är inte så illa, även om det varit bättre att få ha dig här alltid, eller i alla fall till 50 procent. Jesses vad jag önskar att din mamma kunde se fördelarna med att flytta hit…
anguin.wordpress.com 