16/9, 2013: Bakslag – igen

I dag är det måndagen den 16/9, 2013. Jag insåg just att jag glömt packa dina gymnastikkläder och att du därmed inte kan vara med på gympan i dag. Förlåt.

Det har också gått en vecka sedan du och jag började pendla mellan Skåne och Växjö. Vi stiger upp klockan 05:15 och du är så duktig. Det är en tapper liten tjej som klättrar ner från sin våningssäng när mörkret fortfarande ligger tungt utanför fönstret. Du äter dina mackor på tåget och spelar lite spel på min telefon. I bland blir du ledsen – inte konstigt när du tvingas gå upp på det här viset. Du liksom låser dig om något går fel och det har hänt att vi bråkat. Jag tycker inte att det här är något vidare, och det gör inte du heller. Som tur är kommer det nog bara att fortgå någon månad – vi väntar på besked från kommunen i Skåne om de kan tänka sig att stå för din skolplats här, så länge boendeutredningen fortsätter.

Faktum är dock att jag den 7/9 fick besked från dem. De sa att de tänkte på ”barnets bästa”. Jag argumenterade emot en kvart och hade väldigt goda argument, till exempel ”tingsrätten och familjerätten i Växjö har kommit fram till att det ÄR för barnets bästa att gå i skolan på två orter under den här begränsade tiden”, ”jag och barnets mamma är överens om att det här är det bästa för barnet” eller ”jag förstår att du måste stödja dig på principer i ditt yrke, men eftersom du jobbar med människor – och eftersom varje situation därför är unik – måste du kunna se till varje enskilt fall och ge det en rättvis bedömning”. Men som väntat hade tjänstekvinnan redan bestämt sig för att följa ”policy” och ”principer”. Hon bet ihop, blundade och höll för öronen, samtidigt som hon upprepade mantrat ”vi ser till barnets bästa”. Konstigt att hon ensam – mot två instanser och två föräldrar – kan dra slutsatsen att hon har rätt och att vi har fel. Jag till och med bad henne att hjälpa mig att få till stånd en rättvis bedömning i tingsrätten, men förgäves.

Nu ska min advokat skicka brev till henne så får vi se om det hjälper. Jag är skeptisk, men man vet aldrig.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: