Gårdagen innehöll utvecklingssamtal på Prinsessans skola, där vi fick veta att hon kunskapsmässigt sett inte skulle ha några som helst problem att flyttas upp en klass. Hennes lärare menade dock att det socialt skulle kunna vara en nackdel för henne då hon blev äldre, exempelvis när kamraterna får gå in på uteställen men inte hon. Ett lamt argument, tycker jag. Vi kom överens om att icke desto mindre utmana Prinsessan genom att låta henne arbeta med åk 2-material istället för åk 1; hon gäspar sig igenom skoldagarna och sina läxor annars, och det vore så klart synd om hon hölls tillbaka av sällskapet hon befinner sig i. Jag har låtit mig nöja med det svaret, men kommer att ta upp en eventuell uppflyttning vid nästa utvecklingssamtal.
Andra dagen på nollinfoveckan. Gårdagen var jobbig och jag gick och lade mig tidigt för att slippa sitta sysslolös, men idag är det lite bättre. Jag kommer då och då på saker jag vill kolla och vrider mig lite som en mask då jag hör på telefonen att jag fått ett mejl och jag avinstallerade den störiga Messenger-appen redan igår. Jag är emellertid förvånad över att jag trots allt känner så litet behov av att vara online. Det är så klart positivt, men det var samtidigt oväntat.
Igår beslutade jag mig även för en gränsdragning; eftersom jag ibland måste chatta inom arbetet så är det tillåtet att göra just det – fast bara när det gäller jobbgrejer. Jag får dock smsa och ringa, eftersom det är saker som har att göra med min direkta kommunikation (det är lite som att prata), och som finns som funktioner på en ”traditionell” telefon. Det är dessutom lite oartigt att inte svara på sms.
Nollinfoveckan har hittills bara varit ett reellt problem i morse, då Lillprinsessan kom med en bok som hon ville att jag skulle läsa. Jag kunde heller inte avleda henne genom att sätta på tv:n och låta henne titta på barnprogrammen; då skulle jag själv utsättas. Jag löste det genom att försöka yoga lite. Lillprinsessan fick vara med, så det blev kanske inte mycket gjort för mig, men vi spenderade i alla fall lite tid tillsammans innan övriga familjen vaknade.
anguin.wordpress.com 
Jenni
/ 14 oktober, 2014Jag var också på utvecklingssamtal för min 1:a-klassare och måste bara dela med mig av den skolans tänk utifrån ditt inlägg. Mina döttrar går på Växjö Montessori i 1:an och F-klass och det härliga är att de stimuleras hela tiden genom att få jobba på den nivån där de är, oavsett var deras kompis i bänken bredvid är. Och detta var just min farhåga att de ska antingen känna sig uttråkade eller att det är för svårt och därför var det extra skönt att höra att 7-åringen får jobba med det som utmanar henne just nu! Hoppas att ni får gehör på er skola och att de ser till hennes bästa!
Anguin
/ 21 oktober, 2014Ja, det gör vi också. Jag är fortfarande inne på att Prinsessan ska kunna flytta upp; jag tror hon vinner mer på det än hon har besvär av det. Min bror berättade att det var en rejäl boost för självförtroendet när man blev äldre – han hoppade över ettan och började direkt i tvåan. Honom har det gått rätt bra för 🙂