I dag är det den 15/8 2013 och det är fyra dagar tills dess att Å ska bli igångsatt på förlossningen. Dessutom är det fyra dagar tills du ska börja i nollan. I går hämtade jag dig efter din tredje inskolning på Bäckaslövsskolan i Växjö. Det värkte i hjärtat när du – mycket ivrig – visade mig runt på skolgården, presenterade dina fröknar och sade hej då till dina nya vänner. Du kommer säkert att trivas väldigt bra på Bäckaslövsskolan och det gör mig både glad och ledsen; what am I fighting for, liksom? Varför ska jag ens försöka se till att du bor hos mig? Jag tänker mycket på det, och det händer att jag tvivlar, men jag måste löpa linan ut, för både din och min skull. [Just nu tjatar du hål i huvudet på mig för att jag ska komma och spela spel med dig. Snart blir vi ovänner för att du inte lyssnar när jag ber dig ge mig fem minuter för att skriva ner vad som hänt i dag. Du kommer att tacka mig när du läser det här :-)]
I dag var också en soc-tant här. Hon heter Gunilla. Du var världens bästa lilla värdinna. Du visade runt, bjöd på äpplekaka, skojade och stod i. För några dagar sedan träffade du Sune – soc-gubbe i Växjö – och när jag berättade att Gunilla skulle komma tyckte du att det skulle bli jobbigt eftersom Sune ”aldrig ville gå och frågade så mycket”.
Jag satt med när du berättade för Gunilla att det var jobbigt att åka till England med mamma eftersom du inte känner någon där, och att du hellre ville vara hemma och leka med dina kompisar. Du berättade hur bra du har det här, hur mycket du tycker om mig, dina bonussyskon och Å och hur du ville gå i skolan med Alma, Ronja och Julia. Du berättade dessutom att det var jobbigt att vara hemma i Växjö eftersom din syster skrek hela tiden så att du aldrig kunde sova, vila eller ta det lugnt. Inte konstigt om man delar rum med ett spädbarn… Allt verkade kort sagt gå väldigt bra.
Ändå fick jag en klump i magen när Gunilla gick. Hon talade ensam med mig och Å och började fråga hur jag ville umgås med dig: ”man kan få tre helger i månaden – man måste inte bara ha varannan”. Hon pratade också en del om att det är svårare för den som flyttat att vinna en boendetvist. Hon hade kort sagt redan bestämt att det var dåligt för dig att bo här, även om hon inte ens varit hemma hos din mamma; förvisso har Sune varit det, men ärligt talat känns det väldigt märkligt att Gunilla kan ha en uppfattning om att vårt hushåll inte håller måttet – det måste ju vara baserat på en jämförelse hushållen emellan.
Men antagligen har det inte att göra med det. Det har antagligen att göra med att Gunilla är en gammaldags soc-kärring som jobbat 35 år med vårdnads- och boendetvister, och när hon skolades in var det minsann alltid mamman som hade rätt – något hon säkert fortfarande tycker. Men om jag fattat saken rätt är det inte hennes jobb att tycka. Hon ska rapportera om fördelar och nackdelar med ett boende – på ett opartiskt och objektivt vis så att rätten kan göra sin bedömning av var du ska bo. Det känns rätt bittert att vara tvungen att vara beroende av en gammal reliks uppfattning och orättvist att stå i uppförsbacke redan från början. Om något av hennes rapport indikerar sådana saker ska jag ta upp det med rätten och yrka på att hennes bedömning är felaktig och att hennes kompetens inte speglar dagens förhållanden och diskurs. Det är något som också vår granne tycker. Han har haft kontakt med Gunilla gällande en vårdnadstvist. Han menade att hon har ”hål i huet” och att hon bidragit till oändligt lidande och oändlig splittring här i trakten. Han gav mig också visitkort med tips om bra familjerättsadvokater, men jag tror att jag håller mig till den jag redan har. Jag har stort förtroende för honom och jag hoppas så klart att jag inte får ångra den saken.
Vi får se hur det blir. Vi ska till tingsrätten om mindre än två veckor: den 26/8. Då får jag äntligen svar och kan äntligen börja leva utan att ha den här ovissheten över huvudet.
anguin.wordpress.com 