För någon månad sedan var jag hos advokaten och vi bestämde oss för att dra igång hela processen. Något senare – i början av juni – fick jag ett brev för kännedom. Det var en kopia av det brev advokaten skickat till din mamma. Hon har hittills inte reagerat.
Under den här tiden har jag försökt få din mamma att gå med på att ställa dig i skolkö i Skåne, men hon har som vanligt sagt att hon vill ”återkomma”, något som hon sin vana trogen inte gjort. Det gör mig förbannad. Jag blir arg för att hon bara flyter vidare som om inget hade hänt och som om mina önskemål och behov inte ens fanns.
Däremot förväntar hon sig alltid att jag ska ställa upp och skriva på hit och dit. I förrgår kom hon till jobbet med nya papper. Det enda fina med det var att du var med. Vi pratade om hur kul vi hade haft det i Tyskland och så plockade du en lupin till mig. Jag önskar att jag kunde spara den, men ett foto gör den nästan mer rättvisa.
Jag saknar dig. Fastän du bara varit borta i två dagar.