I dag – om bara en kvart – ska jag ta bussen till en av Växjös skolor där jag och din mamma kommit överens om att du ska börja. Jag har hållit inne med mina kommentarer om att din mamma propagerat för just den skolan för att det skulle passa bra för henne; med tanke på var hon jobbar så är det nära för henne, men med tanke på var jag jobbar så är det helt off. Förvisso spelar det ingen roll nu eftersom jag inte längre bor här och eftersom jag inte kommer att hämta dig om du ska bo hos mig, men din mamma bestämde sig för den här skolan redan tidigt.
Dessutom är det långt hemifrån hennes lägenhet. Du kommer inte att kunna cykla till skolan på många år, eftersom det är över två kilometer genom stadstrafik dit. Hon kommer att få lämna dig och hämta dig varenda dag, och det kommer att bli svårt för dig att bara ”cykla med en kompis hem” för att leka. Men det verkar din mamma inte ha tänkt på. Tråkigt för dig om det blir så. Bra för henne.
Oavsett vilket vill jag absolut inte möta upp henne där; det är bara för att jag får träffa dig som jag över huvud taget åker dit. Jag har ont i magen och har haft svårt att koncentrera mig under hela dagen. Jag vill verkligen inte. Men det är bara att bita ihop och le – det är trots allt bara någon timme, och samtidigt får jag möjlighet att be din mamma skriva under en platsansökan till en skola i Skåne (om hon nu inte vägrar…).
anguin.wordpress.com 