I dag är det den 21 maj och eftersom tågtrafiken gick helt i lås i Älmhult på grund av ett ”transmissionsfel” valde jag att ta mig tillbaka hem och jobba hemma. Det har hittills gått så där. Jag har sovit på soffan i flera timmar och jag skulle ha behövt sova ännu längre, men telefonen ringde och väckte mig. Det var familjerätten. Din mamma hade ringt dem och undrat om det egentligen skulle bli något möte eftersom jag redan gått vidare till tingsrätten.
Jag suckade lite inombords, eftersom jag anser att jag hela tiden varit tydlig med att vi ska genomföra detta sista familjerättsmöte. Tydligen har din mamma inte uppfattat mig så. Eller, vilket tyvärr är mer troligt, har hon helt enkelt inte lyssnat. Hon hör vad jag säger, men hon lyssnar inte. Hon filtrerar liksom bort det. Det är därför hon aldrig ens kan tänka sig att överväga mina förslag på lösningar.
Jag meddelade hur som helst familjerätten om min avsikt och berättade samtidigt att jag vid två tillfällen förvarnat din mamma om att advokaten ska kopplas in, varefter jag avslutat med att bekräfta att vi ”pratar om det i familjerätten”. Jag vill ju lösa det här på bästa sätt – utan advokat – och jag upplever att familjerätten fungerat bra som forum. Nu är nog sannolikheten för att din mamma ska göra en kovändning och gå med på att du ska bo hos mig eller flytta ner till Skåne ganska liten, men ändå.