I dag ska jag träffa din mamma i familjerätten. Det är den 2 april 2013 och jag borde vara vettskrämd. I värsta fall leder dagens samtal till att det blir tvist i tingsrätten. I bästa fall kommer vi överens, och du får bo hos mig. Jag vet inte hur det kommer att gå, men kroppen bultar inte av rädsla. Det känns bra att inte bli rädd redan nu. Å kommer att vara med som bisittare och bara lyssna och kanske hålla mig i handen. Jag oroar mig för att jag kommer att tappa självbehärskningen; din mamma kan ibland bete sig på ett sätt som gör att jag blir så otålig och besviken att jag ger uttryck för det verbalt, och det hjälper sällan – i synnerhet inte inför två familjerättare. Å kan hjälpa mig om jag tappar modet; jag misstänker att det här kommer att bli väldigt svårt och att jag kan komma att få hårt motstånd – både från familjerätten och från din mamma. Men jag ska köra i alla fall. Jag ska köra så långt det bär, för inte kan jag väl ge upp det allra käraste och viktigaste i mitt liv?
Föregående inlägg
13/3, 2013: Ett beslut och en överklagan senare
13/3, 2013: Ett beslut och en överklagan senare
Nästa inlägg
3/4, 2013: Dagen efter
3/4, 2013: Dagen efter
Lämna en kommentar