Jag ringde till familjerätten och pratade med dem i dag. Jag undrade hur det går till liksom. De menade att de inte ger några råd eller rekommendationer och att nästa steg – om jag och din mamma inte kan komma överens – blir tingsrätten. Och det kommer att innebära en utredning på minst ett halvår för att ta reda på vad som är bäst för dig.
Jag känner mig orolig. Om utredningen tar mer än ett halvår har du hunnit börja skolan och då misstänker jag att det är kört. Då får du bo hos din mamma och du och jag får ses varannan helg. Just nu oroar jag mig för att jag kommer att bli helt slagen inför ett sånt besked. För första gången börjar det bli allvar. Jag är hemskt rädd för framtiden, men jag har beslutat mig för att satsa, även om det går till tingsrätten. Jag hoppades att det skulle kunna lösas i familjerätten så att vi skulle slippa den långa utredningsperioden och den kil som jag tror att en rättegång kommer att driva in mellan din mamma och mig. Jag väljer att göra det trots allt, eftersom jag tror att du får det bättre i Skåne än i Växjö – hur länge nu din mamma bestämmer sig för att stanna kvar där.
Jag börjar bli rädd nu, men jag får inte ge upp.
anguin.wordpress.com 