Min lilla Prinsessa. Jag vill tacka dig för att du är en så sjusärdeles fin unge. Visst – senaste tiden har du för all del visat prov på ett jävla humör, som gör att jag både tänker på mig själv i din ålder och som får mig att oroa mig som förälder; jag försöker så gott jag kan, men jag antar att det värsta med föräldraskapet är att man inte får kvitto på vad man gjorde rätt eller fel förrän efter sisådär 20 år. Men det är inte ditt humör jag vill tacka för just den här gången. Jag vill tacka för att du har ett sådant tålamod med allt som händer i ditt liv just nu. Jag vet att det är väldigt jobbigt, och jag gör mitt bästa för att lindra besvären, men jag är alltid på något vis skuldmedveten eftersom… Ja, jag vet inte. Det är snart över i alla fall. Du gjorde en helt fantastisk insats på Lillprinsessans dop i lördags. Jag kommer aldrig att glömma hur du stod där tillsammans med din bonussyrra. Ni hoppade av iver och spänning, men tog er uppgift på stort allvar. Ni var fantastiskt duktiga, både när det gällde att bära det där processionskorset och när det gällde att hälla upp vatten i dopfunten. En bild som aldrig kommer att lämna mig och som så när fick tårarna att börja rinna, var när du torkade din lillasysters huvud efter att hon blivit vattenöst. Du var så öm och försiktig och jag tänkte att vad som än händer så kommer det att gå bra i livet – både för dig och för din lillasyrra. Tack för hjälpen. Jag är stolt över dig och glad för att jag har dig. Jag älskar dig och dopet hade inte ens blivit hälften så fint utan din insats.
Föregående inlägg
Men det var då själve faan!
Men det var då själve faan!
Nästa inlägg
Korsryggskyla
Korsryggskyla
Lämna en kommentar
anguin.wordpress.com 