Kött fiffan

Fikapaus på jobbet. Vi börjar tala om köttindustri och om ”hur mycket vatten det egentligen finns i fryst kycklingfilé”. Någon menar, mest på skämt, att det billigaste och bästa vore att köpa levande kycklingar och sen slakta dem själv. ”För mycket jobb”, skrattar en annan. ”Bara om man plockar dem”, menar jag. ”Det bästa är att flå dem faktiskt. Det är enkelt och går väldigt snabbt.” Reaktionerna kring bordet blir något i stil med ”prata inte om det när vi fikar för det är ju så äckligt”. Och så fortsätter det. Folk fullkomligt vrider sig av äckel och obehag när någon nämner ord som ”slakta”, ”flå”, ”stycka”, ”inälvsmat” eller något liknande. En berättar om hur han var med på älgjakt ”för första och sista gången” för fy fanken vad otäckt det var när älgen skulle tas ur.

Jag gick till mitt kontor och valde att inte fortsätta diskussionen. Inte för att jag inte ville utan för att jag blir lite paff över att vuxna människor som gladeligen sätter tänderna i en oxfilé beter sig som små barn när man talar om vad kött egentligen är. Att det är muskler från levande varelser som haft hjärta, lungor, lever, njurar, tarmar och allt annat ett djur behöver för att leva. Och det gör mig lite förbannad. Det är ett fördömt hyckleri att hålla för öronen, blunda och låtsas som att verkligheten är en annan och samtidigt glädja sig över hur ”gött det är med kött”; om man inte är beredd att ta hand om ett djur som fått sätta livet till för att man ska kunna äta det (eller för all del skicka det till de sälla jaktmarkerna själv) borde man kanske fråga sig hur rimligt det är att man faktiskt sätter i sig det. Man borde i alla fall underrätta sig om hur djuren lever, hur de ser ut, hur de tas av daga och hur de tas om hand innan de hamnar i plast i köttdisken.

Nu menar jag inte att alla ska börja stå med slaktmasken i högsta hugg, men att utöka medvetenheten när det gäller köttprodukter kan väl inte skada?

Annons

Publicerat av Anguin den 23 oktober, 2013

https://anguin.wordpress.com/2013/10/23/kott-fiffan/