Här är mitt liv

Jag har en teori (som i alla fall gäller mig själv) och den lyder som följer: man kan bara skriva om man är så pass harmonisk att man kan inhämta inspiration från de små sakerna omkring sig, eller om man är så djupt ner i skiten att man bara måste skriva av sig. Det senaste året(!?) har jag varit varken eller. Jag har varken mått så jävla dåligt som jag gjorde när jag en gång började skriva eller mått så pass bra att jag kan njuta av det lilla i livet. Jag ska absolut inte säga för mycket nu, men i nuläget mår jag faktiskt så bra att jag kunde njuta av koltrastsången i morse när jag skrapade bilen. Jag njuter också lite av att mitt kök är totalt nedrivet och av att hantverkarna inte kommer att vara färdiga förrän om två veckor; det är liksom OK för det är MITT kök som de stökar i – inte något hyresbolags taskiga kokvrå. Dat’s rajt folks – jag har flyttat. Jag har lämnat Småland och Växjö för ärans och hjältarnas land: Skåne.

Jag har ärligt talat inte förstått hur mycket Skåne betyder för mig. Nog för att jag växt upp där, men jag har liksom inte greppat hur viktig en landsända kan vara. Trots allt som nu händer (till exempel familjerättssamtal med exet om Prinsessans boende) är jag nog faktiskt lycklig. Saker som jag törnar in i ger mig på sin höjd en rynka i pannan när de förut hade knäckt mig; jag befinner mig på en helt annan plats nu än för bara några år sedan. Jag måste tacka Åsa för mycket av den resan. Aldrig har jag känt mig så viktig och så älskad som när jag är med henne. Trots att världen i bland snurrar så fort att jag är rädd att trilla av tar vi oss alltid tid för varandra. Vi gör små saker tillsammans. Spelar Xbox. Promenerar. Sover länge (när det går), älskar så ofta vi kan, åker till Bauhaus och handlar gipsplattor och kakel, lagar mat åt varandra, kramas mycket, stökar i trädgården, hatar att dammsuga och älskar att vara nära varandra. Det blir inte sämre av att vi ska bli föräldrar – på nytt – om mindre än ett halvår. Sladdunge for the win! Jag hoppas på en pojke. Det hade varit kul att ha en sån också, så att man kan se om det är någon skillnad från att ha en tjej.

Just nu borde jag absolut inte skriva. Jag borde jobba, ty jag har svinmycket att göra. Därför ska jag ta tag i det nu. Laters, cats and kittens!

 

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Ann

     /  21 april, 2013

    Jag tror att din teori stämmer även för min del. Fast inte helt och hållet. Tror jag. För jag försöker vara där ”ute” så mycket som möjligt istället för ”inne” och beskriva det som är ”ute”. Ser fram emot mirakeldags. Kram!

    Svara
  2. Ja, och ovanstående kommer då från gamla Mitt i Fågelsången, som blev Ett stenkast från Fyndet, som flyttade bloggen 🙂

    Svara
  3. Kul att höra av dig igen – länge sedan! Grattis till kommande tillskottet 🙂 Och flytten söderut!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: