Det är väl så dags

Det är en dryg månad sedan det hände och jag har hållit det för mig själv, men nu kan det vara läge att berätta. I slutet av maj åkte jag till Visby. Med mig hade jag min fästemö. I väskan hade jag en helt ny outfit: skräddarsydd kostym, randsydda herrskor, en trilbyhatt, en måttsydd skjorta och nya knapphängslen. Allt var nytt. Till och med strumporna och kalsongerna. Till och med väskan. Det var verkligen med nöd och näppe jag fick ihop hela utstyrseln. Det har kostat skitmycket pengar i flera månader. Det har varit så pass att pengarna tagit slut i mitten av månaden och att jag sålt en del av mina fonder för att få råd. Men det gick.

Vi satt på sena färjan i mörkret och drack ett glas öl för 75 spänn. Pratade en massa. Spelade lite schack. Hade lite vattenkrig. Min vän E plockade upp oss och körde oss till sin lägenhet där vi spenderade natten, för att sedan släntra in i Visby stad i förmiddagens duggregn. Staden är som den alltid är, fast skönt nog slapp vi större delen av de turister som brukar göra det lite svårare att få plats på kullerstensgatorna; i maj har det ännu inte börjat.

Efter en brunch checkade vi in på hotellet. Det var ett fantastiskt fint rum – högst upp med helt underbar utsikt över botaniska trädgården – men vi stannade inte länge; vi hade ju Visby att göra, även om det egentligen inte innebar annat än att gå och köpa mat till vår sena picknicklunch.

Vi satt där i botaniska trädgården och åt kallskuret och ost, som vi sköljde ner med rosé. Fästmön hade till och med tagit med sig glas, och vinet var lagom svalt. Och vädret hade vi också tur med – efter det inledande duggregnet kom solen fram och värmde gott hela dagen. Efter lunch bestämde vi oss för att gå tillbaka till rummet och klä om. Nu vidtog ett putsande och fejande som Visby knappast sett sedan den dagen danskarna kastades ut från Gotland på 1600-talet.

Det var rakning av haka för mig och ben för fästmön. Det var dusch och parfym och kräm, skjorta, manschettknappar, stayups och korsett, slips, väst, skoputs, kavaj, hängslen, sidenklänning, blomma i knapphålet och hattar på huvudena.

Så gick vi ut i kvällssolen. Det var honungsljus och ganska svalt, och vi var lite sena, så vi raskade på arm i arm genom trädgården bort till Sankt Olofskyrkans ruin. Människor log åt oss och sa att vi var vackra. Och det var vi. Riktigt snygga. Vid ruinen väntade vännen E och hans fru. På plats var också vår präst. Han vigde oss där, i skuggan från de gamla stenarna och den mäktiga murgrönan.

Sen gick vi och åt mat på Bolaget. Vårt första mål mat som man och hustru. Allteftersom kvällen blev senare och mörkret sänkte sig över Visby, drack vi en stilla Calvados innan vi gick arm i arm genom skymningen till brudsängen. Det var en väldigt bra dag, som jag alltid kommer att minnas.

Annons

Publicerat av Anguin den 28 juni, 2012

https://anguin.wordpress.com/2012/06/28/det-ar-val-sa-dags/