Ögonblick och saker jag inte kunde veta

Cirkusen hade kommit till stan förstår du. Och den här gången ville jag verkligen att du skulle få gå – trots att jag lagt en jävla massa pengar på att betala för den trasiga Volvon. Jag sålde fonder så att jag skulle ha pengar månaden ut, så jag hade verkligen inte råd – precis som det alltid är när cirkusen kommer till stan. Du vill alltid så gärna och jag säger alltid nej, för jag har inte pengar som jag tycker att jag kan lägga på cirkus. Men den här gången – så skulle du få gå. Kosta vad det kosta ville. Det visade sig att vi kunde få platser för under 400 kronor, så det skulle jag klara av. Jag stod i kö i värmen. Det var riktigt jobbigt och det tog lång tid. Kanske var det faktiskt den varmaste majdag jag upplevt; det var säkert 30 grader i solen. När jag slutligen kom fram till biljettkassan, som var inrymd i en gammal cirkusvagn från 30-talet, var biljetterna jag ville ha slut. Det skulle kosta 650 kronor istället. Och jag svettades. Inte bara av majsolen. Men jag köpte biljetterna ändå.

Du hoppade runt i hela lägenheten och skrek att jag var den bästa pappan i hela världen. Du tog på dig din fina solhatt och din somriga klänning. Vi gick hand i hand i god tid till cirkusen för att få bra platser på första parkett och vi köpte sockervadd som du åt med halva ansiktet och bägge händerna. Du var otålig och ville att föreställningen skulle börja. Det gjorde den till sist, och in kom cirkusartisterna. Orkestern spelade och strålkastarnas ljuskäglor for runt i det stora tältet. Du klappade i takt med musiken, skrattade åt clownerna, gapade stort av häpnad inför artisternas konster, trollbands av elefanterna, vinkade åt Bamsefigurerna som var med och ropade och pekade på Vargen när han smög sig in för att förstöra föreställningen.

Men sen blev det inte riktigt lika bra. Hur skulle jag kunna veta att det skulle bli så kallt i cirkustältet att du skulle behöva frysa, trots att du satt uppkrupen i mitt knä? Hur skulle jag kunna veta att du var så trött att du somnade efter en timme? Och hur skulle jag kunna veta att du skulle kissa på dig – i mitt knä? Jag packade ihop våra få saker och bar dig försiktigt genom bänkraderna, men du vaknade i alla fall. ”Var ska vi nu pappa?” undrade du. Jag berättade att du kissat på dig och att vi skulle hem. Men du vägrade och ville absolut inte gå förrän föreställningen var över – trots att du var blöt och kall. Så där satt vi och såg föreställningen till slut, fastän till och med jag frös i min skjorta.

Efteråt fick du krama Lille Skutt och Bamse, och du vågade till och med klappa Vargen på nosen fast du var rädd. Sen bar jag dig hem genom sena kvällen. Det var iskallt ute och du frös så att du skakade i mina armar. Jag gick så fort som möjligt för att vi skulle komma hem till värmen, men du var så tung och jag kände hur ryggen och armarna började värka. Då strök du mitt hår i nacken och pussade mig på kinden. Och då kunde jag gå hur långt som helst. Jag kunde bära dig livet ut om det behövdes. Jag har av någon anledning nog aldrig varit stoltare över att vara din pappa.

Vi satt i soffan, du och jag. Vi pratade om cirkusen. Du berättade att det var roligast att träffa Bamse. Och sedan somnade vi båda två. Så gick det till då du och jag gick på cirkus tillsammans för första gången. Sov gott, min lilla Prinsessa. Din pappa älskar dig så att hjärtat går i bitar.

Annons

Publicerat av Anguin den 3 maj, 2012

https://anguin.wordpress.com/2012/05/03/ogonblick-och-saker-jag-inte-kunde-veta/