En liten smula hopplös

Jag kan inte sluta ha känslan av att ha förlorat på något vis. Jag längtar efter min dotter och ur mig kommer spjutstötar av desperat saknad – spjutstötar som blandas med en känsla av förlust och omöjlig framtid. Jag är rädd, ärligt talat. Jag tar ut saker i förskott, något jag är så fantastiskt bra på. Det känns jobbigt – som en dödbakad deg i halsen. Jag försöker svälja ner den, men den sitter kvar och den sticker i ögonen. Jag har haft bättre dagar, helt klart.

Föregående inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Har det hänt något?

    Svara
    • Nej. Inte egentligen. Men ibland är man bara hängig. Jag tror att det är en kombination av mycket, där jag i grund och botten är stressad på jobbet.

      Svara
      • En känsla jag kan både dela och förstå. Blev lite orolig över prinsessoro men då kan jag andas ut.

        Svara
        • Nej då. Prinsess-situationen är i stort sett oförändrad. Om något har den blivit en liten smula bättre!

          Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: