Jag kan inte sluta ha känslan av att ha förlorat på något vis. Jag längtar efter min dotter och ur mig kommer spjutstötar av desperat saknad – spjutstötar som blandas med en känsla av förlust och omöjlig framtid. Jag är rädd, ärligt talat. Jag tar ut saker i förskott, något jag är så fantastiskt bra på. Det känns jobbigt – som en dödbakad deg i halsen. Jag försöker svälja ner den, men den sitter kvar och den sticker i ögonen. Jag har haft bättre dagar, helt klart.
Föregående inlägg
Cirkustält…
Cirkustält…
Nästa inlägg
Ögonblick och saker jag inte kunde veta
Ögonblick och saker jag inte kunde veta
anguin.wordpress.com 
Ann
/ 6 maj, 2012Har det hänt något?
Anguin
/ 6 maj, 2012Nej. Inte egentligen. Men ibland är man bara hängig. Jag tror att det är en kombination av mycket, där jag i grund och botten är stressad på jobbet.
Ann
/ 8 maj, 2012En känsla jag kan både dela och förstå. Blev lite orolig över prinsessoro men då kan jag andas ut.
Anguin
/ 9 maj, 2012Nej då. Prinsess-situationen är i stort sett oförändrad. Om något har den blivit en liten smula bättre!