För första gången på hyfsat länge upplevde jag att jag var riktigt jävla förbannad idag. Det hade att göra med att jag kände mig blåst på konfekten. Det där med blåst på konfekten är något av det absolut värsta jag vet. Det är värre än krig. Och brysselkål. Jag hatar det och det gör mig jävligt sur. Sedan besöket i Stockholm i helgen har jag gått runt och känt mig sugen på – ett xboxspel. Jag gillade det inte i början, men efter några timmar vid syrrans xbox ville jag helst inte sluta. Jag funderade ett tag, typ några timmar, på om jag skulle köpa det eller inte. Det är dyrt, så jag bestämde mig för att vänta tills det blir billigare. I några timmar. Sen kollade jag upp vad det kostade på nätet. Om man köper det från Amazon kan man få det för 309 kronor inklusive frakt. Jag bestämde mig för att slå till – det var inte SÅ fasligt, och jag brukar köpa mina spel flera år efter att de varit populära – de är billigare då. Det finns bara ett problem: jag vill spela nu. Igår. Istället för att sitta här på bloggen. Så jag tänkte att det inte borde kosta så värst mycket mer än en femtiolapp extra om jag köpte det begagnat hos min lokala speldealer – då skulle jag dessutom få det mycket snabbare. Så jag beställde inget spel från Amazon. Jag väntade tills idag. Och gick till speldealern. Det visade sig att mitt spel kostar 500 spänn. Fem. Hundra. Jävla. Spänn. Aldrigihelvete att jag betalar så mycket pengar för ett spel. Så nu sitter jag här. Utan spel. Och imorgon börjar påsken. Jag kommer inte att få spela på en vecka. Minst. Livet är grymt och hänsynslöst. Hädanefter ska jag vara snålare än en undernärd kyrkråtta i ett forskningslab.
anguin.wordpress.com 