Och upp igen…

Runt klockan 00 grät Prinsessan. Hon ropade efter vatten och jag snubblade upp i mörkret för att hämta ett glas. Jag snavade över leksakerna på hennes golv och gav henne glaset. Hon var varm och jag svor lite inombords. ”Inte sjuk nu” tänkte jag, och hoppades att hon bara var varm. För en halvtimme sedan grät hon igen. ”Pappa! Jag har ont i huvudet! Hämta nåt att kräkas i!” Nejnejnejnejnejnejintekräket! Prinsessan! Skynda dig till toaletten! ”Bröööupp!” Fan! På så jävla många nivåer. Fan för att hon måste genomlida det här! Fan för att JAG måste genomlida det här. Fan för att jag måste tvätta kräklakan mitt i natten. Fan för att fästmön skulle komma på besök i morgon och att hon nu inte kan. Fan för att imorgon är en rolig och framför allt viktig dag på jobbet. Fan för karensdag och inkomstbortfall som jag inte har råd med. Fan. Kort sagt. Vi hörs väl i nästa vecka…

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: