Mina drömmars stad

I natt sköt de en till. Och bombade polishuset i Fosie. Jag kan inte beskriva hur ledsen jag är över det. Min dotter föddes i Malmö och hon är så stolt över det. ”Jag är en Malmö-tös pappa! Jag vill bo i Malmö igen!” brukar hon säga, innan hon börjar sjunga MFF-klackens hejaramsor. Och jag vill fan också bo i Malmö igen. Jag är också stolt över Malmö. Jag har bott där i två omgångar. Det är en stad där man kan känna sig hemma, där folk ler och tar det lugnt. Där finns små krogar och caféer, det fula blandas med det fina och som i ingen annan svensk stad blandas kulturer som i Malmö. Stan har gått från arbetslöshet och tung industri till inflyttning, kultur, möjligheter och kontinentalt hygge. Jag älskar stället. Jag har haft den bästa tiden – och den sämsta – i mitt liv där. Malmö har gjort mig till den jag är på gott och på ont. Det är den stad jag trivts bäst i, och jag har bott på rätt många ställen. Men vad kan jag göra nu – annat än att sörja? Och hur ska jag förklara för min dotter att vi inte kan flytta till Malmö för att några giriga avskum med störd uppväxt förstör hela stan? Hur ska jag förklara för en femåring att de dödar varandra? Hur ska jag förklara varför de gör det – när de säkert inte ens vet det själva? Varför måste jag berätta för min Prinsessa att världen är ett skithål och att våra drömmars stad nu verkar vara våra mardrömmars?

Det är orättvist att en hop jävla maffiasvin ska förstöra allt. Det gör mig gruvligt ursinnig. De kan dra åt helvete. De är inte Malmö. De hör inte hemma där. Försvinn från vår stad och kom aldrig tillbaka. Ni är ingenting och vi ska tamejfan rycka upp er med rötterna och skära bort er som den jävla cancer ni är! Forza Malmö – bort med svinen!

Annons

Publicerat av Anguin den 1 februari, 2012

https://anguin.wordpress.com/2012/02/01/mina-drommars-stad/