…helt mjuk av saknad. Min lilla dotter ringde till mig precis, och jag började nästan gråta. Hon lät så stor och vuxen. Hon har aldrig varit någon vidare telefonpratare, men nu frågade hon om jag var i Skåne, eller om jag kanske var på jobbet hemma. Jag berättade att jag jobbade och att jag var hemma.
”Men det är ju jag också pappa! Får jag komma till dig för jag saknar dig?” Mitt hjärta blev till mjuk, smältande bomull och jag var nästan på väg ut genom dörren. Jag trodde att jag skulle få vänta tills på måndag, men efter lite snack med exet fick jag klart för mig att det var helt OK att komma och hämta Prinsessan nu i eftermiddag. Wow, vad jag har saknat henne.
anguin.wordpress.com 
Ann
/ 9 januari, 2012Vet ju inte om jag får godkänt på mitt nyårslöfte men jag ger dej nästa uppdrag i alla fall. Det har blivit dags för dej att skriva om förlåtelse. Skriv om det svåraste du någonsin förlåtit och det som du har kvar att förlåta, om det finns något sådant.
Ann
/ 6 januari, 2012Underbart!
P.S Nu finns ett relativt obegripligt inlägg men rubriken är i alla fall detsamma som uppdraget. D.S
Grötfrukost
/ 4 januari, 2012Livets stunder.
Ett stenkast från Fyndet
/ 3 januari, 2012Lycka!
Mina kommer i morgon och jag kan knappt bärga mig…