Några dagar efteråt

Hon kom. Hade med sig ett paket – ”från Prinsessan” – och från henne fick jag ett julkort. Jag hade köpt en chokladkartong till henne; hon har hela tiden envisats med att skicka mig något litet via Prinsessan runt jul eller Fars dag.

Prinsessan ville ha gumbo, så det hade jag lagat. Vi åt och småpratade. Det gick garanterat mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Stämningen var inte tryckt. Jag skulle snarare kalla den begränsad eller möjligen försiktig. Jag tror att vi båda två var noga med att inte komma in på fel ämne.

Vi nämnde inget om ”vår” framtid; det sades inget om eller när eller vart vi kommer att flytta inom några år. Hon berättade lite om hur hon hade det – att det är svårt om morgnarna nu, eftersom hon ibland mår så illa att hon kräks. Jag tror bestämt att hon mår mer illa den här gången än hon gjorde när vi väntade Prinsessan.

Prinsessan och hon gjorde en snabb smulpaj som vi åt med glass och Prinsessan visade henne sina dataspel. Hon gick vid halv åtta då det var dags för Prinsessan att hoppa i säng. Hon fick en kram i dörren. Vi sa ”vi ses”, och så var hon borta. Jag låste dörren efter henne och hjälpte mitt barn att borsta tänderna. Det kändes OK. Det var inga problem alls. Det kändes lite konstigt, men över förväntan.

Vi läste en kort saga och sedan var det godnatt. Ringde min flickvän och pratade en stund. Jag betedde mig som en idiot, men det fattade jag inte då. Jag var fåordig, tyst och kanske till och med lite elak. Hon fick nog och sa att jag behövde vara lite ensam. Konstigt nog protesterade jag inte, fastän jag inte upplevde att jag inte var på topp.

Gick och yogade för mig själv på rummet. Höll på att börja gråta. Jag hade ingen aning om varför. Förstod inte att något var fel. Men det måste det ha varit. På ett omedvetet plan.

Jag samlade mig efter yogan. Ringde flickvännen och bad om förlåtelse. Pratade en stund. Hon kan konsten att lugna mig. Jag är tacksam för att jag har henne och för att hon står ut med mina dumheter. Jag somnade fort, och det var bättre när jag vaknade.

 

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Ann

     /  31 december, 2011

    Vad kom det sej av? Att det blev så? Varför till och med lite elak?

    Svara
    • Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen aning. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte riktigt har kontroll – och då försöker jag på olika sätt återfå den. Och då kan det bli lite knasigt…

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: