Ikväll kommer min exfru hem till mig och Prinsessan. Vi ska äta middag ihop. Jag känner mig lite orolig, för det kommer att bli världens svåraste middag. Jag är rädd att det kommer att bli värsta Norénstämningen. Vi kommer att sitta och harkla oss, slamra med besticken och så kommer nån att säga att det var gott. Och jag kommer att dö av ångest. Eller så blir det inte alls världens svåraste. Vi kanske pratar på som bara den alla tre. Skrattar och skojar och har det bra. Hon kommer kanske att berätta om sitt liv, om sin nya man och barnet i magen. Jag kommer kanske att känna mig konstig; kanske rör det upp någon gammal känsloslamsa som gömts på botten, eller så blir det som en mixer i hela själen och jag blir helt knäckt. Eller så nickar jag, ler och frågar – för att allt faktiskt är OK. Jag hoppas att det blir lätt och att jag slipper känna mig konstig. Jag hoppas att allt faktiskt bara är OK. Jag tror faktiskt att det är det.
Föregående inlägg
Finare än jag förtjänar
Finare än jag förtjänar
Nästa inlägg
Några dagar efteråt
Några dagar efteråt
anguin.wordpress.com 
Ann
/ 23 december, 2011Hur gick det?
Anguin
/ 24 december, 2011Jag skrev om det i inlägget Några dagar efteråt. Det gick rätt bra kan man säga.
Ann
/ 18 december, 2011Sätt ett mål. Ett känslomässigt mål. Att vad som än händer så kommer du att må så här efteråt. Brukar funka rätt bra faktiskt. Det vill bli bra.
Grötfrukost
/ 17 december, 2011Så bra beskrivet! Tack för att du delar med dig, av känslor och oroar som du så bra fångar med orden. Hoppas att det gick bra!
Fruntimret
/ 16 december, 2011Gick det bra? Var det ok…