Rädd och tacksam

Först och främst måste jag fundera över hur någon kunde komma på just den här kombinationen… Den är liksom så ovanlig att jag aldrig ens reflekterat över den. Nu kommer jag dock på att de två på sitt sätt kan användas som motsatspar, och det är här jag kommer att börja.

Ibland snubblar tankarna över det otänkbara att jag på något vis skulle förlora mitt barn. Det blir helt ofelbart så att jag kastas rakt in i en brant och väldigt lång rutschbana av rädsla, oro och sorg. Jag ligger där och sparkar och har svårt att komma ur. Den ena tanken leder till den andra och något isande lägger sig i hela själen. Så sent som i går kväll smög sig en sådan rädsla på. Jag minns att jag tänkte att jag borde spela mer Bamses honungsjakt med Prinsessan – göra mer saker med henne överlag – för vem vet om hon tas ifrån mig, och när det i så fall sker?

Det är paradoxalt nog ur såna funderingar som motsatsen allt som oftast föds. När rutschkanan kastat av mig, eller jag klättrat ur den, är det lite som att vakna ur en mardröm. Jag känner mig lättad och lugnad, och då går tankarna genast till hur tacksam jag är för att jag får ha mitt barn, att jag är frisk, att jag har en fästmö som jag älskar och som älskar mig, att jag har tak över huvudet, jobb och mat på bordet. Kanske känns det extra tydligt eftersom inget av det jag nämnt har alltid varit en självklarhet för mig, men tacksam är jag ändå. Jag önskar att jag kunde vara mer medveten om hur bra jag faktiskt har det, och att de flesta av mina problem är löjliga skitproblem som jag själv väljer att ge näring så att de kan växa sig stora. Jag önskar helt enkelt att jag kunde vara mindre rädd, mer nöjd och mer tacksam. För det borde jag vara. Mitt liv förtjänar det nuförtiden.

 

Föregående inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Rädsla och tacksamhet känns som jag i ett nötskal… 😉

    Svara
  2. Haha, tyckte du att det var en underlig kombination. Men du gjorde det mycket bra. Tack för att jag fick ta del av dina tankar. Något som totalknockar mej av tacksamhet är just rädsla. Det finns många andra saker som får mej att känna tacksamhet men det här med rädsla undrar jag om det inte är effektivast och snabbast. Men ju oftare vi kan känna det desto bättre tycker jag. Det skänker livsglädje.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: