”It’s all right. I worked it out. This is the school, isn’t it? The magic place? The world. Here. And you don’t realize it until you look.” Magin finns där. Hela tiden. Fast du ser den inte. Du väljer att bortse från den, eller översätta den till termer som du redan förstår. Barn är inte rädda för att lära sig saker. För att på ett ögonblick förändra allt de trott på. Men vi vuxna, vi har svårt att se magin. Vi vill passa in den så att den inte gör väsen av sig, men den finns där ändå. Ibland märker jag den för att jag så gärna vill se den.
Oftast är det när jag är med henne. Jag kan ha ont i magen, vara irriterad, rädd eller trött, men när jag är där med henne är allt det där plötsligt borta. Det som finns kvar är utandning, trygghet, avslappning och ömhet. Jag kan somna hos henne, när som helst, och om jag vaknar håller hon om mig så att jag genast somnar om.
Kanske är det hon som är magisk, men jag tror att det är i mötet oss emellan som magin uppstår. Det är varken hon eller jag som gör magin, men vi gör det båda. Det är en magi som blåser bort det dåliga, som en ljummen, ren bris på eftermiddagen i juni, en dag då det regnat alldeles förfärligt. Jag mår aldrig så bra som när jag är med henne, och varenda gång jag lämnar henne är det som att gå ut i kylan. Tillsammans väver vi stark trolldom som är livslust och leenden – något alldeles särskilt.
Ann
/ 3 december, 2011Dessutom fick du två bonusinlägg om min barndom, hittade i trollskogen 🙂
Ann
/ 3 december, 2011Och nu finns ett inlägg om mej som liten, om än inte lika magiskt. Men det finns bilder med, hahaha.
Ann
/ 2 december, 2011Shit vad bra. Där fångade du mej. Underbart. Stort tack. Det var verkligen magi, om magi.
Anguin
/ 5 december, 2011Tack! Och tack!
Ann
/ 5 december, 2011Jag skulle vilja att du skrev om färger. Vilka du tycker om och varför. Vilka du inte tycker om och varför. Om de påverkar dej eller ej. Sånt. Kan det gå för sej?
Anguin
/ 6 december, 2011Färger var det ja!
Ann
/ 10 december, 2011Och färger blev det.