En timme kvar

Om en timme ska jag på ett möte. Jag är ganska säker på att det mötet kommer att göra mig ledsen och vända mitt liv upp och ner, även om jag förstås hoppas att jag kan hålla huvudet kallt och fötterna ner. Jag har oroat mig i mer än en vecka nu, fast de sista dagarna mer än tidigare, och nu, sista dagen – under den sista timmen – är jag illamående av nervositet. Men egentligen borde jag bara ta det lugnt. Inget kan hända där som inte redan hänt; man kan tycka att jag borde vara van vid att behandlas som en flipperkula – utsatt för andras nyckfulla planer, utan möjlighet att påverka själv. Oavsett det känner jag mig så trött och förtvivlad över att det får vara på det viset. Jag har inte ens valt det här, och ändå måste jag kanske spela spelet livet ut. Jag önskar så innerligt att det kunde vara på ett annat sätt, så att jag slutligen skulle kunna få leva det liv jag själv vill, utan att behöva dansa efter andras pipa. Om lite mindre om än timme är det alltså dags. Inget kommer egentligen att förändras, så varför oroar jag mig?

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: