I går kväll fick jag reda på att min exfru är gravid. Det utlöste väldigt många känslor; kul för henne – men också vemod, osäkerhet, känsla av förlust och sorg. Min stolthet har också fått sig en törn.
Även om jag sedan länge slutat hoppas på (och vilja) att hon och jag ska kunna vara tillsammans, är det här så definitivt. Den sista tråden klipps av; hon ska föda ett barn som på något sätt ”borde” vara mitt, men hon har på alla sätt lämnat mig bakom sig. Det gör mig vemodig, trots allt, inte minst för att jag själv inte kommer att få några fler barn. Boken stängs, och berättelsen om mig och henne är otvetydigt över. Jag önskar henne lycka till.
anguin.wordpress.com 