Kärestan var hos mig i helgen. Hon åkte hem tidigt i måndags morse. Vi fick sova tre underbara nätter tillsammans. Det är så härligt att somna och vakna intill henne. Vår andning är helt synkad. Hon är mjuk och varm och hon luktar så fantastiskt gott. Det är särskilt att höra någon som säger godmorgon till en det första man hör. Det har varit en bra helg och jag har känt mig trygg och nöjd.
Natten till tisdagen sov jag oroligt. Jag drömde rastlösa, stökiga drömmar och vaknade till mitt i natten. Natten till idag var jag klarvaken klockan halv fyra. Jag insåg dessutom att jag förflyttat mig i sömnen – från 180-sängens högra sida, där jag alltid sover, till dess vänstra. Jag tycker på något sätt att det är otäckt att jag sover så oroligt. Något stämmer helt enkelt inte. Det är något som saknas.
anguin.wordpress.com 