När jag druckit

Jag är mer poetisk när jag druckit några glas. Jag uttrycker mig alltid mer träffsäkert, i alla fall i mitt huvud. Jag skulle till exempel kunna skriva om tjejen som sparkat av sig sina små tjejskor på perrongen. Skorna ser ut att vara typ storlek 37. Tjejens röda fötter ser ut att vara storlek 43. Minst. Ett par rediga labbar, minst sagt. Det måste ha gjort jävligt ont att ha fötterna i de där skorna. Bultande, ömma. Under min tid i infanteriet marscherade jag fler mil än jag orkade räkna, men jag hade i alla fall riktiga kängor på fötterna. Nu sitter jag mitt emot henne. Jag kunde inte låta bli. Jag vill liksom kolla på de där mäktiga, sorgsna fötterna och undra varför deras ägarinna valt att plåga dem så. Skorna är inte ens särskikt fina. Hon är själv inte direkt snygg. Rätt grov. Hon ser likgiltig och trött ut. En av omgivningens systrar som valt aftonens Malmö som tummelplats. Hon fick åka hem med sina svullna ramar, mol allena. Vart tåget tar henne vet bara hon själv. Jag hoppas att hennes afton trots allt var värd det.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: