Jag är lika osmord som en gammal traktor. Som en rostig dressin. Jag kom på att om jag verkligen stiger upp när klockan ringer så kommer jag att ha tid att göra en kort morgonyoga. Prinsessan sover numera som i koma runt klockan 6 (utom på helgerna så klart), vilket betyder att jag faktiskt får en liten stund för mig själv. I dunklet lade jag fram min matta, ställde mig på den och började köra så smått. Jag höll på i knappa fem minuter. Jag har sträckt innanlåret och i mitt vänstra knä finns en stickande, oroväckande smärta. Let’s face it. En dag kommer jag att dö. När jag gör det kommer mitt lik att vara så stelt att de kan bryta det på mitten genom att tappa det i golvet.
anguin.wordpress.com 
JCMAS
/ 13 september, 2011Bra. Do it.
Yoga och mindfulness.
Och du vet, det där småiga, varje dag. Som gör susen!
Anguin
/ 13 september, 2011Så är det. Jag och min (brist på) disciplinhar lite svårt att komma dit bara. Men det ska ske, det är jag säker på.
Chameleonlady
/ 13 september, 2011Du…. Dina inlägg just nu är lite eller mycket deppiga. Är det höstens intåg som påverkar dig lika mycket som mig? Behöver du ljus? Hur går det med din mindfulness?
Kort sagt, jag blir lite orolig för dig.
Varma höstkramar
Chameleonlady
Anguin
/ 13 september, 2011Tack snälla du. Hösten gör sitt till, i kombination med nya grejen på jobbet – processen är utdragen och i den finns mycket osäkerhet som inte kommer att redas ut förrän första numret är lämnat. Och så är det lite andra grejer som hänt, som jag hoppas att jag kan hjälpa till att ordna upp.
Det går si och så med min mindfulness. Jag försöker när jag kommer ihåg, men det börjar bli svårt nu när jag är otränad. Däremot har jag ju börjat morgonyoga 🙂